Saras liv

Åh, för en sekund tänkte jag att Henke var hemma. Jag är såå sugen på att bara mysa, eller att göra något tillsammans. Vi har haft så fullt upp den senaste tiden att jag hoppas att kommande helg bara blir lugn. Jag längtar till och med efter att spela det nya spelet tillsammans (dataspel), fast det säkert inte är min typ av spel, men det kan ju faktiskt vara kul! Kan inte säga nej utan att testa det liksom. Fick ett samtal nyss från killen i fråga... ! Om du ringer på en halvtimma och det låter "tut, tut", så har jag antagligen fått en stor sten i mig och då är vi båda två döda". "Sluta! Du får inte säga sådär!" De ska tydligen spränga där i Aitik (och det är sviiiinstort där) och de har fått slut batteri i deras bil så de sitter där i mörkret och väntar på att någon ska komma och hjälpa dem, och 19.00 ska de spränga! När han ringde mig så hade de väntat i en halvtimma, ingen kom, de ringde igen efter hjälp och då hade det gått fem minuter. Fast han sa ju också att sprängningen avbryts om inte alla har stämplat ut, och de har ju inte dem gjort. Men ändå, skrämma upp mig sådär! ;) -osch, sms:ade och frågade hur det gick nu, och de ska spränga ändå, för de är utanför säkerhetsområdet... läskigt! Men det ska tydligen vara coolt, det lyser upp hela himlen säger han!

Jag har det senaste dygnet funderat ganska mycket på vänner, sådana som betyder massor, sådana som betyder ALLT, sådana som betyder mycket, och sådana som man inte bryr sig lika mycket om man glider isär. Ungefär, låter kallt, men jag menar det inte så, men det blir ju så med vissa. Inte för att jag inte har brytt mig om dessa, men till slut känns det inte lika mycket. Vad som fick igång dessa tankebanor igår var att jag fick veta att min fina vän Erika och hennes andra hälft Tommy kanske ska flytta söderut till våren om hon får jobb där... Det känns lite läskigt, en efter en försvinner längre och längre ifrån mig. Carro är i Örebro, Karin i Dublin (och var kan hon tänkas flytta sen när hon kommer hem till Sverige igen)? och så nu Erika då kanske. ;) Suck... De är ju lika fina vänner ändå (förstås) men jag saknar att inte kunna umgås normalt, när man vill, när man behöver det, när man känner för det... Saknar ju de stunderna med Carro nog mycket som det är, och nu kanske det blir så med så många. Seriöst, alltså, jag tycker det är jättejobbigt, sitter här medan det tåras i ögonen. Dock måste jag ju säga att jag FÖRSTÅR dem, och jag förstår Erika att hon vill flytta om det finns bättre jobbförhållanden söderut. Men jag måste få tänka lite själviskt också, för min del, blir det tomt. De är ändå de vännerna som jag har haft längst. Inte för att de försvinner, men ändå. Jag har ju lärt känna en del kompisar här i Piteå också, några som jag kommit betydligt närmare än andra. Jag vill inte sitta här och "skvallra" så om någon av ni nämda tycker det så är det inte så :) Jag försöker bara förklara hur mycket ni betyder för mig. (och om ni vill kan jag ta bort detta, säg bara till) Jag förstår även Carro (förstås) att hon flyttat... Och Karin, fast jag vet ju att hon kommer hem från Dublin också (fast vem vet? och vem vet var hon hamnar sedan) ;) Jag känner mig bara inte hel utan alla mina fina vänner...

Snart kommer Jeppe & Anna förbi på saffransbullefika med temys :) Myspys! Tills dess ska jag luta mig tillbaka i vår sköna soffa med alla mjuka kuddarna, tända ljus och skriva klart ett brev som jag tänkte ska postas imorgon. :) (fast nu fick jag sms att de är på väg), den stunden får bli imorgon annars. :) Nu ska jag njuta av att min fina, underbara vän Anna faktiskt är här i Piteå just nu liksom!

Tänkte det var tid för en uppdatering ikväll när finaste Linnea efterlyser ;) (till din ära minsann min vän)

Det har varit minst sagt fullt upp. Fredag var det adventsmys med Emelie & Martin, drack glögg, åt pepparkakor och lyssnade på julmusik :) (och spelade monopol - jag kom sist -IGEN). Det var jättemysigt :) Lördag fixade vi lite här hemma, sprang på stan och sedan var det dags för trerättersmiddag hos Frida & Peter. Jättegott och mysigt var det också! Sedan bums i säng för att vakna upp och köra till Keräsjänkkä där Henke började tapetsera och tjejerna drog till IKEA. Sedan tillbaka till huset och hjälpa Henke med det sista och de andra åkte hem. Sedan körde vi tillbaka till IKEA igen och köpte köksbord + stolar! Äntligen är det gjort. Mycket fattigare men dock ändå så skönt att veta att det är köpt. Nu är det inte så mycket kvar ändå. :) Det tar sig!




Jag fick faktiskt vara med och välja tapet till köket :)

Sedan har jag jobbat idag och Henke har farit till Aitik för att jobba till torsdag mest troligt. Det är så tomt! Nicklas & Sandra har varit här och hjälpt mig bygga stolar och jag har byggt ihop en låda vi köpte och städat och fixat. Jag har även (äntligen) bakat saffransbullar! Tänkte fortsätta med städningen ikväll så det är klart någon gång!


Och första advent har passerat också. Första ljuset är tänt! Och titta så juligt detta hus är? Detta kör man förbi när man ska till Keräsjänkkä. Så vill jag också ha det :D

Har tappat min blogginspiration... Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Någon verkar ha stulit den. ;)

Jag saknar mina kreativa inlägg, de där med känsla och baktanke i. De där när jag funderar lite och skriver ner vad jag tänker på bara. Vet inte varför de inläggen har slutat komma upp här. Nej, här blir ingen städning gjord minsann!

Igår tog jag detta bilden för ett år sedan. Då var det alltså inte en droppe snö ute. Lite annorlunda i år alltså. =)

Detta skrev jag för typ en vecka sedan exakt, men kände inte för att publicera det då. Kanske dags nu...

Hm, ytterligare ett ganska tråkigt ämne tycker jag!
Hade svarta jeans (som jag köpte biiiilligt i Dublin) ;) en brun tunika och en mörkrosa/vit rutig munkjacka (med dragkedja (kallar man det för det? eller säger man kofta till det också)? typ från Intersport (på jobbet då), nu har jag på mig vanliga, svarta mjukisar, ett långt vitt linne och en vit munkjacka/kofta/tröja whatever you name it. Sitter nere i gillestugan nu och har tänt ljus och gjort en brasa och lyssnar på lugn musik och ska svara på min underbara väns brev som jag fick idag (blev jätteglad). Jag behövde något sådant idag.

Men idag har jag just nu ett par svarta mjukisbyxor (tunna) och en stickad tunika (lila). På jobbet hade jag jeans, långt svart linne, svart tunika och svart kofta. Ska bege mig ut och gå en sväng nu(är ju så varmt idag, bara -6 just nu, var bara -2 på morgonen), sedan kommer fina Linnea förbi på en kopp te kanske (undrar om hon dricker te, kaffe dricker hon iaf) ;) Undrar om jag hinner gå långt, hon ska ringa innan hon kommer, efter middagen, men alla familjer äter ju middag olika tider. När äter ni middag? Hos oss äter vi middag ca 16-17 tiden.

Kanske ni behöver en update med ämnena? Ser nu att dagens ämne och dag 14, vad är skillnaden liksom? Kommer hoppa över den så ni vet!

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Jaha... Vad ska man ska skriva om detta ämne. Hm. Jag tror mest på ödet. Jag tror att allt har en mening. Ingenting kan hända utan en anledning. (t.ex. om något dåligt händer, om någon dör, blir sjuk, någon har megamega otur) jag tror att sådant har en mening, annars känns det som att det inte finns någon mening med något. Och det vill jag inte tro på. T.ex. med detta faktum att jag fått fast jobb på Djupviken nu vid nyårsskiftet om jag inte varit sjukskriven... Jag tror att ödet menar någonting med det. Att det kanske i slutändan ändå gör så jag hamnar där, eller kanske att både jag och Frida då får på samma arbetsplats även om det inte är på Djupviken... Jag vet inte, annars skulle jag nog inte orka. Mina nära och kära kan inte bara ha dött utan en anledning. Varför ska unga människor dö i sådana fall? Det MÅSTE finnas en mening med det. Jag vet inte, men jag tror starkt på ödet. Jag är inte särskilt troende att jag tror på Gud. Men jag tror på ödet, jag tror på en större makt som är större än vad vi är, men jag tror inte det är Gud. Jag skulle nog kunna prata länge om detta men det har jag inte tid med nu. Jag sitter och väntar på att Anna ska hojta till mig på msn. Hon har inte vid datorn så hon gör väl något viktigare. :)

Puss & hej på er!

Ett ögonblick... Det första jag tänker på är ögonblicket som rör mig såååå djupt in i hjärtat. Det var när jag tog Henrik med mig för att han skulle få träffa min älskade farmor. Hon hade slutat prata då och hade ganska svårt att röra sig. Jag kramade henne och viskade att jag älskade henne, samtidigt rann det en tår nedför min kind. Då tog hon sin ganska stela hand och förde den sakta mot min kind och torkade bort tåren! JAG VET att hon var med mig då, det ögonblicket var det min farmor som torkade bort min tår och inte den hon har blivit av sjukdomen. Jag vet att hon visste vem jag var och det värmer inom mig för jag vill att hon verkligen skulle få se vilken underbar pojkvän jag har också. Det ögonblicket kommer jag alltid att komma ihåg!

Prick för två år sedan! Här var vi i Kåbdalis och hade hyrt en stuga :) Visst är han söt? ;)

Äntligen kan jag tvätta igen! Vilken lättnad. Nu törs jag byta strumpor när jag vill utan att vara rädd att jag ska bli utan. :) Första tvätten är igång nu så jag hoppas den fungerar bra den "nya" maskinen vi har. Väntar på en liten cyperdejt med Karin nu. Vi ska snacka via skype (första gången för mig) Jag har dock ingen webbkamera, då hade det ju varit så mycket roligare! Men det får vi skaffa senare. Hm, Karin kommer inte. Kanske hon räknar med irländsk tid kanske? Där är väl klockan just nu bara 17.20 skulle jag tro. Men nej nu kom hon in ;)

Men hej, vet ni vad jag gjorde idag? Nä, inte alla skulle se det lika stort som jag och H gjorde. Men jag gjorde ett väldigt klokt beslut. Skulle ut och gå och så när jag gått en bit tänkte jag att usch vad kallt det är... Varför är jag ens ute och går? Nej just det, jag ville inte det så jag vände om! haha (Det är ju inte särskilt kallt egentligen, bara -9 var det då), men jag lider verkligen i kylan på vintern. Kyla är ingenting jag tycker om! Jag svettas hellre ihjäl än fryser ihjäl om jag säger så...

Stor vinterkyla väntas. Eller för att citera min faster, EXTREM VINTERKYLA VÄNTAS, NÄR DÅ? -11 är väl knappast det vi väntar på, eller?

Den började med att jag vaknade flera gånger under natten för att jag var tvungen elda i stugan så det inte skulle bli kallt. Blev pinknödig bara av tanken att det är utedass, gick ut och pinkade, gick in, eldade, somnade om, vaknade, eldade, somnade, vaknade, eldade, osv. Däremellan väckte jag Henke som var tröttare än jag (tydligen) för jag ville ha avlösning :P Klockan sju fick jag det ;) Och efter eldningen klockan sju så behövdes det inte eldas mer. haha Sedan fick han liv i mig efter niotiden och vi busade lite i sängen. haha Vi är ju världens kittligaste båda två så det slutar ju aldrig bra. Sedan åt vi frukost vid halv tio tiden för att sedan börja packa och städa stugan. Poffen kom förbi och sade hej, sedan åkte vi till Kåbban och åkte slalom! (Nicklas och Elin var också med). Superbra väder, sol och runt -6. Perfekt för slalomåkning! Perfekt före så bättre kunde det inte bli. Och oj vad kul det var! Knät börjar kännas mycket stabiliare så jag vågade testa lite efter några tips från Henke och han tyckte det såg bra ut! Jag hade svischat förbi honom en gång och han trodde det var en proffsåkare! haha (Den komplimangen suger jag åt mig)


Tycker det blev bra bilder för att vara från mobilen :)

Sedan körde vi hemåt, for förbi Nystrand, lämnade nycklarna, hämtade gullefarfars skärbräda (eller vår, men han har gjort den finare), och körde till staaan. Väl hemma i stan bar vi in grejerna, åkte och handlade på Coop, hem, städa lite för att sedan ha monopol kväll med Patte & Malin. Vi drack även glögg och åt pepparkakor med tända ljus. Snacka om julkänsla, luktade jul i hela huset! (Jag vet inte vad som hänt med mina principer, brukar ju aldrig dricka glögg innan, men vadå, de andra skulle ju ändå göra det så) ;) MEN, ingen julpynt eller julmusik förrän nästa fredag iaf! Sedan gick vi en sväng hem till M & P också. Sedan tillbaka och fortsätta spela. Jag kom sist & Henke vann, så delad glädje är dubbel glädje liksom. ;) Så jag vann ju nästan också! Och nu sitter jag här, hade tänkt sova för är trött efter min halvvakna natt. Men hade glömt att skriva dagens lista. Så kunde ju inte svika er. ;)

Det var min dag det! Nu väntar sängen för oss båda. Trötta hjältar är vi minsann. På måndag åker H till Aitik och blir borta till fredag minst. Kommer kännas grymt tomt och läskigt för mig som är mörkrädd. Men jag ska försöka mysa och tända eld på kvällarna (men måste köpa brandvarnare imorgon till gillestugan) Vi har här uppe men inte där nere... Kommer ju inte våga sova om jag tänt en brasa annars. Iaf, försöka mysa där nere, läsa lite bok, ha lite tid för mig själv. Och kanske hälsa på lite vänner och bekanta också! Så blir jag inte alltför ensam!

GODNATT!

Ja, detta var väl om något ett tråkigt ämne.

Till frukost åt jag blåbärssoppa och en smörgås med leverpastej (arbogas) på om intresseklubben ska anteckna. Sedan åt jag hemmagjort potatismos och ugnsfalu (som Sandra gjort till mig) -tack igen, Sandra! Och till middag stekte jag några plättar som jag åt! That´s it! Och ja, just det ja, några clementiner också!

Igår såg vi ju som sagt nyaste Harry Potter på bio. Den var bra. Och den var inte i 3d för att kvalitén på 3d blev för dåligt så den tog den tack och lov bara i 2d. Antagligen kommer del 2 i 3d istället och kanske en bra kvalitét då! Dock var det två irriterande typer som kommenterade allt speciellt som hände före/efter varje sak. Superstörande! De sa ljud som "åååh", "oooh", "ohhh shiiit", skrattade skithögt över sådant som kanske inte ens var så kul. Det var fler än vi som störde sigpå dem, många vände sig om och kollade på dem. Höll på att bli tokig alltså! Men filmen var bra! Var mysigt att gå på bio en vardagskväll sådär med den man älskar mest av allt! <3 Jag och Henke viskade lite under filmen och konstaterade att jag hade kunnat fylla ett helt blogginlägg om detta, men det ska jag inte göra för er skull! ;)

Dag 3 -Mina föräldrar

Mina föräldrar är världens bästa föräldrar (som alla andra säkert också tycker om deras) ;)
De/vi har varit med om ganska många jobbiga saker (nu tänker jag mest på olyckor och sådant så tänk inget annat) ;) Men de har överlevt allt och bara växt och blivit starkare. Utan dem hade ju inte jag varit den jag är idag, de är de som uppfostrat mig så fint. ;) Mina föräldrar är finfina förebilder för mig <3 Jag älskar er mamma & pappa!

---

När ni läser detta är jag på bio med älsklingen. Vi ska se nya Harry Potter på vår årsdag. ;) Vi har inte gjort så stor grej av den. Jag ska bjuda H på middag =) Och så kunde jag inte hålla mig från en grej han bara måste ha som jag såg idag, men han kan inte få den förrän imorgon pga leveranstid. ;) Ska bli kul att se om han gillar den! :)

(hm jag skulle ha publicerat detta igår kväll denna tid (halv tio typ) men råkade välja idag. sorry, men jag skrev detta på dag två)!

Ja, hur tolkar man den här? Min första kärlek när jag var 4 år eller min allra första RIKTIGA kärlek? Jag tolkar den som det sistnämda. För jag minns inte ens vem min första kärlek var, kanske var någon av grannarna, antagligen. :P Mamma, vet du? Men, hur som helst om det menas med när man var liten så är det ju ganska ointressant egentligen så jag skriver om första riktiga kärleken. -Henrik. <3

När jag träffade honom hade jag gett upp hoppet på att jag ens kunde bli kär någon gång. Jag hade aldrig varit kär sådär på riktigt innan. Visst hade jag dejtat några killar och så men aldrig känt det där som kallas just kärlek. Så jag tog avstånd ganska på en gång från dessa killar. Och med alla dessa killar (nu låter det som att det är många men det är det ej, var väl på två, max tre dejter innan utan något särskilt bra slut) Jag lät ingen komma nära mig, alltså jag är inte en sådan person som släpper in någon person inpå livet bara sådär. Inte ens en ny vän liksom. MEN, när jag träffade Henrik första gången så var det bara så självklart. Jag minns att vi pratade hela kvällen, jag ville inte hem. Så jag sov över hos Frida bara för att få spendera mer tid med honom. Vi var hos honom på fest, gick ut på puben och kom tillbaka till Henrik igen. Jag minns inte var Frida var i denna bild och inte hon heller, men där var hon för vi tog taxi sedan hem till henne. Jag minns att vi satt i Henriks soffa och bara pratade jättelänge. Jag minns att mina andra kompisar åkte hem med min bror som blev allt bra snopen att jag stannade kvar i Piteå. ;) Allt har bara varit så självklart med honom. Han är den finaste människa jag någonsin mött. Dock så åkte jag ju hem dagen efter och inte ett ljud hördes från Henrik. Jag bad Frida luska reda på hans msn, men jag fick fel adress, och jag trodde att han hade blockerat mig på msn. SÅ DISSAD, tänkte jag. Sedan frågade Frida på en fest hon var tillsammans med Henrik varför han inte hörde av sig till mig (för hon visste ju att jag var intresserad) då tog han mitt nummer och sms:ade mig dagen efter! (för han trodde samma sak om mig, att jag dissade honom och inte alls var intresserad) Och dagen efter (en söndag tror jag det var) då blev det dejt minsann i Arnemark, vid älven och forsen. Mysigaste ever tror jag. Sedan dess har det bara varit vi två. <3

Jag bara vet att det är den sanna kärleken, den första och den enda. Jag trodde inte jag kunde älska någon så som jag älskar honom. Han är mitt liv, han är min framtid, han är mitt allt <3 Han stöttar mig i alla svåra och mindre svåra stunder, han ger mig sitt fullständiga stöd, han gör mig glad, han får mig att skratta när jag är ledsen, han kan trösta mig när jag är ledsen, han kan vara ledsen med mig när jag är ledsen, han skrattar med mig när jag är glad, vi skrattar tillsammans, vi lever tillsammans... Utan honom skulle inte mitt liv vara fullständigt <3 Jag kan skriva hur mycket som helst om honom. Det tar aldrig slut. Visste ni att han är väldigt romantisk också <3 Han har lagt av lite den senaste tiden men jag försöker locka fram det igen. ;) Han är charmig, busig, väldigt, väldigt go och har alltid nära till skrattet. Han är mysig, väldans snäll och omtänksam. Han har väldigt, väldigt svårt för att erkänna när han har fel (eller att jag har rätt kan man också uttrycka det), men det är bara charmigt vid det här laget. ;) Han får mig att må bra helt enkelt, han får mig att inse mina bra sidor (som jag skrev i förra inlägget att jag kan ha väldigt svårt för), att se något bra med mig själv. Han får mig att känna mig stark när jag känner mig svag, han lyfter upp mig! Han uppmuntrar mig att göra det jag vill och mår bra av. Han lyssnar på mig. Han hör mig! Han lyckas med allt <3 Ja, som ni märker kan jag fortsätta så här läääänge. Ni fattar nog, the love of my life!

Dag 1 -Om mig

(när ni läser detta så är jag och jobbar kväll)

Ja, jag är en relativt vanlig tjej på 23 år. Uppväxt ungefär som "bullerbybarnen", bara lite mindre djur (bara katter i vårt hus, med med grannar som hade både häst, kossor, får hundar och getter! Men inte lika gammelmodigt som i Bullerbyn. Jag växte upp i en liten by, Nystrand, utanför den lilla byn Älvsbyn. Jag hade allt i denna by, utom möjligtvis en liten kiosk och den perfekta badstranden. haha Jag hade mina grannar som bästa vänner, de var alla i samma ålder som mig, plus minus något år. Vi var nästan jämt med varandra. Jag gick skola i en annan liten by, Övre tväråselet, till jag gick ut sexan och började "storbyslivet" om det finns något som kan kallas det. En ny klass, jag gick från min lilla klass på sex personer till, hur många var vi? 27 kanske? Har inget minne av hur många vi var, men stor omställning för mig! Jag trivdes till en början inte alls i klassen eftersom majoriten av den klassen gått tillsammans förut och var till en början ganska kalla mot oss "utomstående". Men efter någon månad så smällte dem och jag fick många nya vänner som jag har än idag! Idag har jag tyvärr inte så bra kontakt med alla Nystrandsbarná! Men med kompisarna från min nya klass desto fler. Högstadiet var till och från ganska jobbigt för mig med mycket prestationsångest i skolan och min kära mormor blev sjuk i cancer. När jag gick i nian så hade vi ett gemensamt teaterprojekt med alla niorna där jag lärde känna min fina vän Karin! (Som inte gick i min klass på högstadiet alltså). På teaterprojektet kom jag på att jag gillade det där med teater, vilket förvånade många eftersom jag utåt sett var ganska blyg och ingen såg väl mig som en teaterapa direkt. Så därför valde jag gymnasieinriktiningen Samhälls med inriktning media/kultur. Vilket betyder att vi gjorde mycket film och ännu mer teater. Under gymnasiet lärde jag känna ytterligare några fina vänner som jag håller kär än idag! Under första året på gymnasiet så dog min mormor och det tog hårt på mig. Jag hade fortfarande kvar ganska hård prestationsångest (vilket jag lever än idag med, detta gör att jag aldrig övervägt att ens plugga vidare, jag tycker inte det är värt att må så dåligt som jag gjorde under den tiden) så gymnasietiden var lite upp och ner för mig. Jag älskade skolan, teatern, mina vänner och skoltiden, men hatade mig själv desto mer. Jag dög aldrig för mig själv. Detta kan ha utvecklats till nånting annat som jag inte skriver här. Men ni som känner mig väl vet ju vad jag menar redan.

Jag tror att den här tiden har format mig lite till den jag är idag. På gymnasiet så valde jag och en annan tjej i klassen för att åka till Thailand och hjälpa 2 skolor som förstörts av tsunamin (och många av elever och lärare dog), som projektarbete. Och under detta projekt hände något med mig. Den här viljan att hjälpa andra. Och det är ju det jag gör idag genom mitt jobb, just att hjälpa andra. Jag jobbar inom äldreomsorgen -hemtjänsten och trivs som fisken i vattnet. Jag älskar att få hjälpa de gamla. Jag tror också att detta har att göra med mormors död och farmors sjukdom. (Alzheimers), det väckte också lusten att vilja göra mer för gamla människor. Jag känner mig så hjälplös för dem, men genom mitt jobb känns det på något sätt som att jag kompenserar för det... Jag vet att det låter konstigt, jag kan ju inte kompensera för det, men det var det bästa ord jag kunde hitta på nu. Med risk för att göra det här inlägget för långt (hade tänkt göra det kort) så måste jag försöka runda av snart.

Sommaren 2006 är en sommar jag aldrig glömmer, den roligaste ever typ! Alla mina vänner vet vad jag menar för alla håller nog med! Men, hösten 2007 är den som förändrade mitt liv till det bästa som någonsin kunde hända. Jag träffade min andre hälft, Henrik! <3 Utan honom hade jag inte alls varit där jag är idag. I veckan, på onsdag för att vara exakt, firar vi vår tre års dag tillsammans.

Iaf, jag jobbar i hemtjänsten, trivs superbra och har världens bästa arbetskamrater, där inräknas också min kära kusin Frida. Kan ju inte bli bättre. Jag gruvar mig dock för när jag lasar in och får fast jobb, för då kanske jag inte får vara i den grupp där jag trivs som bäst. Dessutom hade jag lasat in nu till nyår om jag aldrig varit sjukskriven, bland annat för operationen av knät. Och då hade jag kanske, kanske fått där jag är nu, för det är en som går i pension nu till jul... Vilket känns surt, men det är bara att bita i det sura äpplet, det finns ingenting jag kan ångra nu, för jag var ju tvungen att vara sjukskriven i princip. För att överleva liksom.

4 sept 2009 förlovade vi oss. <3 Han är kärleken i mitt liv, han är han med stort H, han är den jag vill dela mitt liv med, den jag vill skaffa barn tillsammans med, den jag vill åldras ihop med. I April 2010 fick vi flytta in i huset som vi köpt tillsammans där vi renoverar och gör om lite allt eftersom. I Mars och lite in i April gjorde vi vårt livs bästa resa, hittils, tillsammans, 3 veckor i Indien. Det var så underbart så det går inte att beskriva med ord. När jag skriver det måste jag ju också nämna Mexiko resan jag och Karin gjorde tillsammans 2008. GRYMT säger jag bara!

Hur jag är som person? Det kanske ni som läser kan svara på? Men jag älskar att resa, jag älskar Henrik, mina vänner, familj & släkt, jag gillar att åka slalom, det är det jag lever för under den långa, mörka vintern. Jag gillar att motionera rätt. Jag gillar att pyssla, och jag gillar att ta hand om andra, och att hjälpa andra. 
 
Här är jag alltså nu då, i november 2010 och jag mår bra. Jag har världens bästa pojkvän, världens bästa vänner, världens bästa familj och världens bästa släkt! (här måste ju gullefarfar nämnas speciellt också) Så är det bara. Så i slutändan kan väl ingen skatta sig lyckligare än jag?

När jag lika gärna håller på (och misslyckades med förra inlägget som publicerades direkt tydligen) och ändå inte har något bättre för mig (fast egentligen borde jag skriva på Karins brev) - ska nog göra det efter detta ;) Kanske ska avsluta meningen också, om jag ändå inte har något bättre för mig så kan jag ju göra ett tidsinställt inlägg till imorgon så de som har lite att göra imorgon har något att läsa. haha

Fast jag har ju inte så mycket att säga... Kan lägga upp någon bild kanske!

Äh jag gör ett till tidsinställt inlägg, bara för att tanken var att ett skulle komma ikväll, kl 22. Men nu ställer jag det på en annan tid, bara för att jag kan. Jag är seg, trött och less. Men ändå är jag inte "sova trött". Suck. Ingen slalom i helgen heller :( Abstinens ju! Men nästa helg blir det nog två-dags, sova i stugan kanske, maybe, baby! Är ledig fredag, lördag OCH söndag! :D Härligt värre. Egentligen var det för att vi skulle på firmafest med Henriks jobb. Men alla ska typ bojjkotta det av några olika anledningar, en är t.ex. att alla respektive måste betala själva för att följa och lite andra anledningar, så vi ska inte dit alltså. Men långledighet blir ju skönt!

Jaja, nu ska jag borsta tänderna och lite sådant så kanske jag ligger i sängen vid 22 som jag skrev innan! (klockan är typ tio i nu)

Alltså hur kan man bara få en sådan här stark less-känsla. Alltså jag är bara less på allt! Jag kan komma på MASSOR med olika saker och anledningar som jag bara är så less på! Jag blir nästan irriterad på mig själv för att jag är så less på allt och alla, typ! Gah!

By the way, vet någon hur man ändrar/lägger till länkar nu på blogg.se, sina vänner man har? Mina är lite up to date så att säga... Hittar inte igen var de har ändrat det...

När ni läser det här ligger jag förhoppningsvis i sängen. (det här med tidsinställningen funkade uppenbarligen inte) men kan ju säga då att det kommer ett imorgon bitti som banne mig ska funka annars kommer jag aldrig mer göra om det) ;) Magsjukan har lagt sig (mår fortfarande illa ibland och fick inte i mig så mycket mat, men jag kräks iaf inte) Helgen har gått fort! Efter alla kräkattacker igår så somnade jag (20.00) och sov ända till nio på morgonen. Jag låg i soffan igårkväll och min andre hälft var så gullig och tog hand om mig och kom med nyponsoppa, blåbärssoppa, allting jag ville ha. Men jag kom på efter ett tag att varje gång jag reste mig upp så vaknade magen också och började vända allt ut och in. Så när jag ville lägga mig i sängen fick Henrik bära mig till sängen. Jag hade ganska hög feber också och låg och frossade ett tag för att sedan vakna av svettet som rann... Ungefär så. Men när jag väl sov så sov jag länge! Fick inte i mig mat förrän vid 16 tiden, då kändes magen hyffsat stabil, men då blev jag ju mätt på en gång, plus illamående. Jag har bara av det senaste dygnet tappat en del i vikt och jag har inte råd att tappa mer nu när jag äntligen kommit upp på en ganska stabil vikt. Jag måste bara tacka Henrik här också för hur underbar han är! Alltså seriöst, vad hade jag gjort om jag blev så sjuk när han jobbade? Hade förmodligen ringt hem honom. ;) haha Nä, men skämt å sido, han har verkligen varit helt underbar så jag tycker att ni andra också förtjänar att få veta det.

Iaf, idag har det inte hänt så mycket. Henke sover nu, jag väntar på att han ska vakna (klockan är 19.00 i skrivande stund), -som sagt så funkade inte tidsinställningen- så ska vi spela ett spel han håller på att lära mig. "League of Legends". Ganska kul, men än har jag inte spelat på "riktigt", bara övat, så det återstår väl att se om han vill fortsätta spela med mig eller om jag är för trög och dålig. :P Sedan ska vi se lite "Vampire diaries", har ni inte sett det så måste ni göra det, grymt bra serie enlig oss! :) Jag har även ganska nyligt tagit mig ett bad, tänkte att alla magsjukebakterier ska försvinna! Imorgon jobbar jag kväll, tack och lov, så jag då ska jag nog vara smittfri också. Måste bara ta reda på hur det funkar med det här när man blir sjuk på semestern, jag har hört att man kan få tillbaka de dagarna. Någon som vet?

Så ikväll blev det ju inte den efterlängtade middagen hos Sandra och Nicklas! :( Men Sandra fick åka ut på att jobba ikväll så hon kunde ändå inte (inte bara jag som åkt på magsjuka), så hon har lovat det blir en annan kväll i veckan. :)

Så god natt säger jag väl nu då med tanken på att klockan är över 22 när du läser det här iaf!

jepp magsjuka it is:-( slår väl aldrig fel när jag fått semester just den här helgen. Kände mig konstig redan igår mot kvällen men tänkte bara det var nåt vanligt. Fick stanna efter vägen hem för att kräkas. Tacka vettja mobilen. Ligger helt slut i sängen just nu efter senaste attacken. Om ni ville veta det ;-)

Nu är vi som sagt i keräsjänkkä. Henke har just tapetserat vardagsrummet och vi ska till ikea. Jag mår illa men hoppas det går bra så jag inte svimmar. Har ju en tendens till det på ikea. Haha

Jag tillhör de få procenten som inte skrev om snö"kaoset" i bloggen. haha Fast nu gör jag ju det, men ändå. Ganska fascinerande, eller irriterande, beroende på vem du frågar. VARFÖR blir det KAOS söderut (nu menar jag inte på alla ställen, men många, t.ex, sthlm) ;) varje gång det kommer "mycket" snö? HALLÅ? Alla vet ju att det kommer förr eller senare... Suck. Iaf, här har det kommit över 2 dm sen igår. Jag gillar det :) Men inte att det snöar för man kan ju inte ens gå ute utan att få snö kastat i ansiktet typ! Dock fick vi iaf lite möda för besväret av att bo efter en gata där bussen passerar, det är plogat på morgonen! :D Smågatorna var förstås inte det. :P Fast jag tycker ju inte det behöver vara vinter 6 månader här, det är lite väl, men kan väl komma nu som den gjort och sedan försvinna efter slalomsäsongen ;)

Sedan är det faktiskt besvärligt i det jobbet jag har. Som idag, fanns inga parkeringar, kunde inte köra in på någons gård ens, blev dyblöt ända upp till byxorna, blötte ner hos dem jag var hos. Och som igår kväll, då fick de som jobbade efter varje kvällsbesök gå ut och sopa bilen, skrapa rutorna. Det tar jättemycket extra tid som man annars kanske inte tänker på. Tack och lov är vi tre på kvällarna nu så vi kanske fixar vintern ändå, trots allt!

Min förkylning är seg. Trodde ju att det var en lindring en jag fick... Där fick jag mig minsann. Har varit konstig i halsen varje natt, rethosta och snorig. Imorse hade jag knappt ingen röst, och inte igårkväll heller. Nu har jag det men är snorig fortfarande. Igår hade jag snudd på lite feber också. Fick byta dag på jobbet också, jobbade till 13 egentligen imorgon och ledig idag, men nu har jag jobbat idag och är ledig nu. Härligt värre med tanke på att jag tagit semester i helgen också. :)

Så har pysslat ihop två farsdagskort (inte lika fina som ifjol dock) och ska snart ut på en promenad. Är sugen på att simma men fattar ju att jag inte borde det med min sega förkylning. Så en liten promenad med varma kläder blir det istället.

Farmor är mycket bättre nu <3

Annars händer det inte så mycket, åker upp till Karrensjenki (stavas det så Mari-Anne)? imorgon för att tapetsera och fixa lite i Mari-Annes hus! Sedan sover vi över där och resten av gänget kommer lördag. Kring klockan tolv tackar vi för oss och åker till IKEA för att (äntligen enligt mig) köpa gästsoffan så jag kan försöka göra gästrummet mer som ett gästrum och inte mitt rum ;) omän jag kommer vara här när inte gästerna är här. :P haha

Sedan blir det slalom på söndag, måste ju vara härligt med tanke på all den riktiga snön som har kommit! Sedan middag hos Nicklas & Sandra, jag ska få Sandras specialitet, ugnsbakad falukorv med hemmagjort potatismos ! :) OCH PALT. haha Ska få lunchlåda till måndag (palt) och så korv då. För Henke gillar inte ugnsfalu, så han får palt, jag kanske får äta både och jag :P

Nåja, nu ska jag ut och gå!

Jag tänker på dig, farmor <3 Jag älskar dig!

Jag vet att vad som än händer, så finns du alltid med inom mig. Den dagen vi får barn ska jag alltid berätta för dem om dig och hur fin du var <3 Och hur mycket du skulle älska dina barnbarnsbarn. Jag kommer alltid vara ledsen för att du inte skulle kunna vara "med" dem, även om du rent kroppsligt skulle leva så skulle du ju inte vara där. Och jag är ju inte direkt gravid nu och tänker inte bli än på ett tag, så antagligen kanske du inte finns i livet då. Min farmor är egentligen död sedan ett tag tillbaka (känns hemskt att skriva så men det är ju så); farmors kropp är kvar, men inuti är bara alzheimersmonstret.  Du kommer säkert att ta dig igenom detta och jag hoppas hjärtligt på att det ska bli så bra som möjligt för dig, för det är du värd. Jag har bara fina minnen av dig älskade farmor, och det kommer alltid att förbli så. Jag vet det låter som att du ska dö, men det är det ingen som vet och antagligen kommer du inte det nu. Men det blev bara så sentimentalt allting. Det finns så mycket sorg inuti mig, men det går inte att sörja, för det är inte "tillåtet" att sörja när du lever. Men det inte många förstår som inte har varit med om detta, är att du är ju inte kvar. Det är inte min farmor jag ser när jag ser dig, egentligen, för du är inte sådär som jag minns dig. Det är det som gör det lite extra jobbigt. Det är verkligen de anhörigas sjukdom detta och jag kan inte ens föreställa mig hur det är för farfar, för pappa, för faster, när det är så här jobbigt för mig. Jag kommer aldrig glömma den stunden Henrik fick träffa dig. Du var egentligen inte där just då, men jag VET att det där ögonblicket var det min älskade farmor som torkade bort tåren från min kind. Jag är så glad att du fick träffa den kille som jag hoppas jag ska leva mitt liv med, som jag vill ha barn med i framtiden. Jag är glad att jag sa att jag älskar dig, just för jag vet att det var faktiskt min farmor som satt där mitt emot mig just den stunden. Det ögonblicket glömmer jag aldrig! Du kommer alltid vara en förebild för mig. Vi har bestämt att den dagen vi får en dotter (som jag någon gång önskar vi kommer få) så ska hon heta Alva! <3 Och hon ska få veta vilken vacker själ hon fick detta namn ifrån. Älskade, underbara lilla farmor, jag älskar dig!

Ja, nu är jag betydligt friskare omän inte helt frisk. Men imorgon blir det jobb igen. :)

Igår åkte vi lite slalom men halva backen var bokad av landslaget vilket var jättedåligt! De åkte inte bara där de skulle åka utan även där vi andra fick åka, de var snövallar överallt och där det inte var det var det isigt, så jag höll på att ramla hela tiden! Jag märker ju att jag inte vågar lika mycket som innan eftersom knät är så pass mycket svagare fortfarande. Längtar till en bra backe, nypistad och härlig, då jäklar :)


Och så ja, de stannade ju som ni ser över HELA backen så man fick ju tvärstanna för att snirkla sig förbi dem!

Vi var också förbi och tände ljus på gravarna. Försökte fånga hur fint det var när det lös överallt. Men de bilderna blev så suddiga (här syns ju bara en liten del av kyrkogården)



Sedan var vi till Emelie och Martin och drack vin och åt kex och ost! :) Vuxenpoäng alltså! Spelade lite spel också och hade det allmänt trevligt. Sedan blev det en liten spontan utgång på Kalles också där vi dansade lite och gjorde min hals lite hes.



När vi kom hem så gjorde vi årets första snöängel tillsammans jag och älsklingen. :D




Henke somnade sedan i soffan så jag låg i storsängen helt bymyself! Var ganska skönt att få paus från snarkningen lite. haha Sedan vaknade jag kl nio när han kröp ner i sängen med mig. :P Så har faktiskt känts som att denna dag varit lång (jag pratar redan om den som om den vore slut) Har storhandlat och fixat massa här hemma. Har dessutom skrivit en lista som ska inköpas på IKEA på lördag. :) Om jag nu får den semester jag sökt den helgen! Har gjort sista titten på mitt önskeschema jag lagt för december och januari. Hoppas det blir ungefär som jag vill ha det iaf. :) Vi ska ha schemaplanering på onsdag, så vi får se efter det. :)

Saknar sommaren. Såg en snutt av "Bödas camping" eller vad nu programmet hette, och då var det så grönt och fint. Menmen, vill ju ha vinter också nu! Och SNÖ! och SLALOM!

Alltid när jag får till en bra början så händer det något. Denna gång dog batteriet och jag hann inte stoppa i sladden... Nåja, får väl försöka ta det från början...

Jag har nog aldrig druckit så mycket te som det senaste dygnet. Och för att inte tala om all honung som gått åt som smör i solskenet. Hur är det annars då? -Jo, statusen är så här: Jag trodde jag var lite piggare idag, men icket. Trodde jag skulle slippa feber idag, men icket det heller! Har ingen hög feber, men jag är så lågtempad i vanliga fall att det inte behövs mycket innan jag känner av det. Så nu efter idol ska jag ta lite tabletter och sedan sova och förhoppningsvis vakna lite friskare imorgon. Vi ska nämligen till Kåbban då. JAG VET, ingen anstränging om man är sjuk. Jag kan den där valsen. ;) Jag tänker sitta i restaurangen om jag är för dålig så jag inte orkar åka. Och sedan ska vi till underbara Emelie och Martin och dricka lite vin (öl för grabbarna) och spela spel. I LIKE! Så hoppas nu verkligen detta försvinner under natten!

Annars då? Vad tänker jag på? Jo, ikväll tänker jag på Anna och hennes gulliga mamma som gett mig min första nalle till min Bukowski samling. Anna berättade att jag ville ha en hylla i gillestugan där jag skulle ha mina nallar :) Och då tyckte hon att hon skulle vara den första att ge en till min samling.  :) (för man ska inte köpa sådana själv, utan det ska vara gåvor liksom) :) (tycker jag & Anna)

Sedan tänker jag på Karin i Dublin också. Saknar dem! Och så vill vi ju komma dit snart! Åh, snart kanske vi kan boka resan iaf :) Nu när hon fått jobb å allt. (GRATTIS IGEN) :) (förresten karin, har käkat glass nu när jag har feber och det har nog aldrig varit så skönt OCH så gott förut)  :)

Nu ska jag krypa i säng! Idol är slut. Orkar inte vänta för att få se resultatet. Jag och Erika ska iaf på genrepet i Luleå på torsdag. Då ska jag presentera henne för Sassa som är där och jobbar också. ;) Är väl mestadels nästan därför jag vill dit, jag menar, HUR OFTA är självaste SASSA i LULEÅ liksom? -Ja, just det, inte särskilt ofta. ;)

Godnatt!

Jag är sjuk. Fick fara hem från jobbet idag. Finns en viss risk att Frida har smittat mig. Men det är inte lika farligt som när jag var förkyld i september. Som tur är :) Men jag ska vara klok och kurera mig i tid så kanske jag är mindre länge sjuk :)

Den fina bilden som Anna tog på mig i Uppsala. (hoppas det är okej, jag kopierade från facebook)


Första november idag. November känns lite som en körsträcka till december. Julens härliga månad. Fortfarande ligger det ingen snö på marken :( Jag börjar tro att det känns bra egentligen. Kåbban har ju ändå snö och vintern är ju ändå alltför lång här uppe. MEN, det skulle faktiskt bli ljusare och inte lika deprimerande. Men jag har en väldigt god vän som fyller år om två dagar, det är något att höja november för! ;) Sassa såklart!

Jag har varit på mitt årliga tandläkarbesök idag efter jobbet. Gick bra. Inga hål. Dock ville hon att jag skulle ta abonnemanget, men det skulle kosta 2500 kr!! Typ enbart pga, min envisa visdomstand som växer åt fel, håll, snett mot granntanden! Växer den mer (den hade knappt växt något sedan förra året) så betyder det operation. Men ingen kan säga när den gör det, eller OM den kommer att växa mer, den kanske stannar sådär. Men iaf, på grund av den risken så blev det så pass dyrt. Jag frågade vad jag fick betala nu om jag inte tar "erbjudandet" och då skulle det "bara" kosta 418 kr så jag tog det förstås! (Det billigare alternativet alltså) Jag sa det "då chansar jag hellre och avvaktar ett år" och det förstod hon. Så nu är det bara att hoppas att visdomstanden inte känner för att jävlas med mig för då vill jag inte ens tänka på vad det kommer att kosta!