Saras liv

Bilder från idag faktiskt. :) Typ en vändning. Om hon bara inte hade haft fullt upp med att ha tummen i munnen. ;)

 

Finns så sjukt mycket att visa er (och berätta om) från i sommar, men lär aldrig hinna ikapp. Men tänkte lägga upp några bilder från då My var nyfödd och hur hon ser ut nu. :) Men gör nog ett tidsinställt på det så får ni se dessa från idag nu. :)

Idag då... Då har vi hälsat på Melissas förskola. Det var inte så mycket barn och bara några få var vakna. Men nu är hon med på noterna om att hon ska dit nästa vecka iaf. :) Hoppas lämningen går smidigt. :)

Sedan har Henke fixat altantaket så det inte droppar vatten mer in på altanen. ;) Och jag har haft tjejerna här på pyssel. Mycket mysigt. Och vi lagade renskav och mos till middag by the way. Sjukt gott! :)

 

Imorrn åker vi till stugan. Sista helgen innan Henkes jobb drar igång. Vilken lång och lyxig ledighet vi har fått ha tillsammans. <3

Lördagen den 30 maj var vi ju på loppis och sedan var jag & Melissa med Sofie och Aylin. Vi åt pizza till middag och hade det så trevligt. När vi skulle åka hem så skrattade jag och sa att visst skulle det vara tjilligt åt Henke om bebis kommer inatt bara för att han är så "dum" att planera in ett "lan" när det ändå är så pass nära.

 

Runt 21:15 publicerade jag ju inlägget på bloggen och då kände jag ingenting. Runt 21:30 låg jag i sängen och då började jag ana värkar. Låg och försökte känna efter om de var återkommande och visst var de det. Henke var upp från dataspelandet och jag sa att det kunde vara värkar på gång. Jag började klocka värkarna i en app och först var de ganska oregelbundna. Jag ringde och förvarnade min mamma men sa de var just oregelbundna också. Jag kollade på Ack Värmland på mobilen men det blev svårt att fokusera. Runt 23 tiden tyckte Henke vi skulle åka in då det började vara 2 minuter mellan. Jag ringde förlossningen som också tyckte vi skulle komma in. Jag tyckte ändå inte det var någon panik (av någon anledning) så när jag ringde hit mamma sa jag "du behöver ju inte stressa". H fixade istället så Totto stannade här med Melissa ifall hon skulle vakna då han inte tyckte vi kunde vänta längre. Tur han hade Thomas här så det löste sig smidigt. Så här såg värkarna ut fram till strax innan vi åkte hemifrån:

 

         Start       Slut      Längd  Intervall

  23:39:45   23:40:22      00:37      02:01
  23:37:43   23:38:18      00:34      02:03
  23:35:40   23:36:12      00:32      02:15
  23:33:24   23:33:54      00:30      02:52
  23:30:31   23:31:22      00:50      02:31
  23:28:00   23:28:23      00:22      03:46
  23:24:14   23:24:50      00:36      03:25
  23:20:49   23:21:33      00:44      04:41
  23:16:08   23:16:47      00:39      03:00
  23:13:08   23:13:37      00:29      03:06
  23:10:01   23:10:43      00:42      04:19
  23:05:42   23:06:12      00:30      02:59
  23:02:42   23:03:09      00:26      04:41
  22:58:00   22:58:42      00:41      05:57
  22:52:03   22:52:43      00:40      07:16
  22:44:46   22:45:18      00:32      01:56
  22:42:49   22:43:08      00:19      01:38
  22:41:10   22:41:36      00:25      01:52
  22:39:18   22:39:34      00:15      01:18
  22:37:59   22:38:37      00:37      04:53
  22:33:06   22:33:37      00:30      02:32
  22:30:33   22:30:57      00:23      02:47
  22:27:46   22:28:19      00:33      02:33
  22:25:12   22:25:54      00:41      06:25
  22:18:47   22:19:30      00:43      08:21
  22:10:25   22:10:59      00:33      02:34
  22:07:51   22:08:28      00:36      08:13
  21:59:37   22:00:15      00:37      03:00
  21:56:36   21:56:57      00:20      07:25
  21:49:11   21:49:54      00:43          -

 

Och i bilen såg det ut så här:

 

Start       Slut      Längd  Intervall
  00:38:27   00:38:58      00:30      02:07
  00:36:19   00:37:02      00:42      04:26
  00:31:52   00:32:35      00:42      05:48
  00:26:04   00:26:41      00:36      03:11
  00:22:53   00:23:28      00:35      03:11
  00:19:41   00:20:16      00:34      03:40
  00:16:00   00:16:42      00:41      03:28
  00:12:32   00:13:19      00:47          -

 

Värkarna började alltså bli med större avstånd då vi åkte iväg så jag tänkte ju att vi skulle bli hemskickade igen... Däremot var de desto kraftigare.

 

Vi kommer in till förlossningen vid 01 tiden och får komma in i samma rum som vi hade med Melissa och möts av en jättegullig barnmorska. Hon hade jobbat med min mvc barnmorska förr berättade hon ganska direkt när hon såg att jag var inskriven på den hälsocentralen. Vi kan kalla henne för M. Hon kopplar direkt in mig på CTG:n och kollar även hur öppen jag är. Jag är då öppen 2-3 cm. Jag minns att jag tänkte att "shit, när vi kom in med melissa var jag bara öppen 1 cm och 1.5 dygn senare var jag öppen 3cm". Så tänkte lite att här går det undan.

 

En timme senare kommer hon in och säger att jag har väldigt kraftiga värkar men ibland går det ganska länge mellan dem. Jag är då öppen 4 cm. Hon frågar hur jag ställer mig till bedövning och vi kommer fram till att vi kör på epidural. Jag går upp på toa några gånger och sista gången så får jag svinont i ryggen när jag ska sätta mig i sängen igen. Och det gör ont hela, hela tiden. Släpper aldrig. Och jag kan inte ens lägga mig i sängen själv. Så M och Henke hjälper mig ner i sängen och jag ligger på sidan för det gör så ont i ryggen att jag inte vill ligga på den. M berättar att det kan bli så när man öppnar sig jättejättesnabbt. Vi får vänta ett tag på läkaren som skulle sätta epiduralen men hon kommer och sätter den utan problem. M går ut ett tag och jag minns att jag under den tiden sa till Henke att jag tror fan krystvärkarna börjar komma nu för det gör svinont nertill och trycker som fasen. M kommer in igen och hon kollar hur öppen jag är och då (40 minuter senare)  hade jag öppnats till fullt. Så det förklarade min onda rygg. Och jag undrade lite om jag nu skulle spricka "like hell" när jag öppnats så snabbt. Men hon förklarade att det har ingenting med saken att göra...

 

M frågar om epiduralen börjar värka men jag förklarar att visst, det är lugnare i själva magen, men det gör ont som fan ändå nertill. Och ondare och ondare gör det. Hon säger att det gått för snabbt i öppningsskedet så den hann nog inte göra sitt fullt ut.

 

Jag andas lustgas och vid några tillfällen känns det som att jag inte får luft. (Det upplevs visst bara så). Det var pga lustgasen så hon sänkte den och då blev det bättre.

 

Mellan alla värkar så ger Henke mig saft med sugrör (precis som under Melissas förlossning). Jag tyckte även denna gång det var skönt att veta vad som hände. Lustgas, värk, saft, lustgas, värk, saft. Jag drack visst över 3 liter! haha Lustgasen gör mig sjukt törstig. :)

 

Sedan helt plötsligt (upplevde jag det som), så fick jag en krystvärk och jag skriker för allt vad jag har. Hela Sunderbyns sjukhus hörde nog mig. M och Henke försöker lugna mig men jag kan inte hejda mig. (Med Melissa var jag ju hur tyst som helst). Men det har visst också med hur snabbt man öppnar sig (oftast) att göra. Sedan får jag en till krystvärk och mitt i den hör jag att Henke säger att nu är huvudet ute. Och så tog jag i ännu mer och så får vi höra världens finaste skrik. Jag minns att Henke sa "bebisen är ute nu!". 2 krystvärkar som var kraftigare än kraftigast. Ganska precis 6 h efter första aningen av en värk.

 

Hon kom upp på bröstet mitt och tårarna sprutade för mig. Navelsträngen var jättekort. Knappt hon nådde upp till min bröstkorg. Henke klippte den och konstaterade också att det kändes som att klippa i en vattenslang (som jag så fint uttryckte det vid Melissas födsel). ;)

 

Jag tänkte att nu har jag väl spruckit hur mycket som helst. Och döm om min förvåning när jag hör orden "inga bristningar". Amazing tänkte jag!

 

Sedan var det den där moderkakan som skulle ut. Med Melissa kom den ut av sig självt. Det gjorde den inte nu. Herregud vad de fick trycka och dra. Jag fick andas lustgas medans. Men till slut kom den ut. Jag tog faktiskt modet till mig att ägna ett ögonkast på den. "Usch så äckligt" var mina ord. :P Sedan fick M trycka och trycka en hel del till för att få ut blod.

 

När jag skulle få gå och duscha så lät hon "kanylen" (jag vet inte ordet på den) vara kvar ifall jag skulle börja blöda för mycket. Så hon var visst rädd för det. Men det behövdes inte.

 

Vi gissade vad hon vägde och hur lång hon skulle vara och sedan duschade jag. När jag kom tillbaka så visade det sig att jag var närmast och gissade rätt på centimetern. :) Sedan fick vi in den omtalade "firar" brickan och vi fick vara i rummet länge. Den lilla krabaten låg länge och ammade.

 

Det visar sig sedan att blodsockret var precis på gränsvärdet för lillan så vi fick ett rum på BB så läkaren skulle få kolla närmare på det. Hon fick därför lite tillägg som M ger henne. 10 ml.

 

Det var skönt att få ett rum och få vila oss lite. Men blodsockret var okej och vi fick åka hem vid 17 tiden.

 

I bilen hem pratar vi om vilket namn som känns mest rätt. Det stod mellan Alice och My. Men vi kom fram till att det är en My. Vi ville ha ett namn att kunna säga till Melissa när vi kom hem.

 

Melissa hade utbrustit när hon vaknade på morgonkvisten och såg mormor "är bebisen ute nu?!?" med världens mest förväntansfulla röst. Himla gullunge! <3

 

Vi filmade första mötet mellan systrarna och den är så fin! :)

 

Tiden direkt efteråt hemma kändes så mycket lugnare än första tiden hemma med Melissa. Och bara det att jag inte sprack något var en stod skillnad. Jag kände mig så fräsch i kroppen. Jag hade mer eftervärkar men de gav med sig efter tre, fyra dagar ungefär.

 

Är så lyckliga att vi än en gång fått känna denna enorma kärlek som det innebär att få älska ännu ett kärleksbarn. <3