Saras liv

Ett ögonblick... Det första jag tänker på är ögonblicket som rör mig såååå djupt in i hjärtat. Det var när jag tog Henrik med mig för att han skulle få träffa min älskade farmor. Hon hade slutat prata då och hade ganska svårt att röra sig. Jag kramade henne och viskade att jag älskade henne, samtidigt rann det en tår nedför min kind. Då tog hon sin ganska stela hand och förde den sakta mot min kind och torkade bort tåren! JAG VET att hon var med mig då, det ögonblicket var det min farmor som torkade bort min tår och inte den hon har blivit av sjukdomen. Jag vet att hon visste vem jag var och det värmer inom mig för jag vill att hon verkligen skulle få se vilken underbar pojkvän jag har också. Det ögonblicket kommer jag alltid att komma ihåg!