Saras liv

Ja, vad tiden går snabbt men ändå så sakta. Förra veckan var jättetung och avslutade med ett psykbryt typ. Nä, så illa var det inte, men jag bröt helt enkelt ihop på jobbet. Kändes bättre när jag kom hem men sedan även under helgen var det otroligt tungt och jag grät extremt mycket. 

 

Jag har alltid varit en sådan som tycker det är skönt att skriva av sig lite. Därför jag gör detta. Och det är ingen idé att "hymla" med det, då vet ni helt enkelt om jag är lite off och kanske inte så social av mig. 

 

Så idag hos barnmorskan bröt jag ihop igen när hon frågade hur det var med mig. Jag hade ju hur som helst tänkt ta upp detta med henne, men det var skönt att hon liksom "började". Och hon är så himla, himla fin denna barnmorska. Så det blev att jag skulle sjukskriva mig veckan ut så får vi se om det räcker med lite vila. Sedan tog hon även prover ifall det kan vara sköldkörteln som "spökar", då jag hade några symtom som kan tyda på det, även om hon inte trodde det. Svaren får jag imorgon eftermiddag. 

 

Jag har ju haft väldigt svårt att ta in denna graviditet. Det är inte så att jag är orolig, utan mer likgiltig, trött och ledsen. Och är såklart väldigt jobbigt då jag får dessa gråtattacker. Jag vill ju vara glad och fungera som vanligt och njuta av att vara gravid och vara en glad, lekfull och effektiv mamma till Melissa, och en fantastisk fru förstås. Fast det är jag väl alltid. ;) 

 

Men förmodligen har detta med missfallet i våras att göra, i kombination med att jag började blöda i början av denna, stress på jobbet och att jag inte pratat om detta eller tagin in det.Så nu har jag även hunnit träffa en läkare som skickade en remiss till en samtalsterapeut som jag ska få träffa redan på torsdag. Snacka om snabba bud. Men det är bra att det hinns börja med direkt, annars hade jag nog inte orkat vänta (utan struntat i det). Så nu hoppas jag att kemin stämmer oss emellan och att hon är duktig. :) Så hoppas jag att sjukskrivningen denna vecka ger susen så kan jag jobba min sista vecka innan jul nästa vecka. Så hoppas jag att det inte blir tjorv då det är jul heller. 

 

Sedan lyssnade barnmorskan på hjärtljuden idag, och liten i magen försökte inte gömma sig denna gång. :) Vi hörde dom direkt. Så fint! <3 Och livmodern kändes så stor som den ska och hon visade även mig hur jag kunde känna kanten. Lite kul. :) 

 

Avslutar med en peppbild på mig och Melissa. (Gammal bild). För att få mig att le lite. Nog är det tur vi har henne, hon är så fin och godhjärtad vår älskade lilla tjej! <3