Saras liv

På namngivningsdagen såg hon ut så här. Plus hårbandet som vi glömde ta på henne. :)

Ja, nu väntar vi barn igen. Ett litet och efterlängtat syskon till Melissa. Nu är det officiellt att vi förhoppningsvis blir föräldrar igen i början på Juni och Melissa blir storasyster. (Fast inte enligt hon själv för "jag heter faktiskt Melissa". Sötnosen! <3

 

Men vi tar en dag i taget och har väl inte riktigt låtit oss njuta och hoppas för mycket. Denna graviditet började inte så lätt den heller. Jag började blöda i vecka 7. Och vi tänkte båda två att det var ett missfall till... Vi fick komma på ultraljud och där tyckte hon det såg bra ut, men att barnmorskan såg "nånting annat också". "Jag säger inte att det är två men..."

 

Fick komma tillbaka en vecka senare och då kunde hon se att allt såg normalt ut och vi fick se ett hjärta slå. <3 Men "det där andra", som kanske och förmodligen var en till hinnsäck, hade krymt, så jag kunde komma att blöda lite till sa hon, vilket jag gjorde, men inte överdrivet mycket. Det kan alltså rätt troligt ha varit tvillingar... Lite chockartat i början men lite coolt känns det också så här i efterhand. Vi som inte ens har tvillingar i släkten på min sida. (det kan ju inte ärvas via partnern) Har faktiskt googlat lite om det där och så här står det: "På din pappas sida har det bara inverkan om din farmor har ”tvilling genen” och har fört över det till din pappa som i sin tur fört över den till dig. Din partner kan inte påverka dina chanser att bli gravid med tvillingar – spermierna kan inte få dina ägg att dela sig eller få dig att släppa flera ägg vid ägglossningen. Så det hjälper inte att din partner har tvillingar i släkten." En liten avstickare dock. haha

I vecka 10 fick vi i alla fall komma på ett extra ultraljud som vår gulliga barnmorska fixade, bara för att lugna oss, och för att vi ska kunna ta in detta... Då syntes det ett litet foster som låg och sprattlade. Det kändes skönt. <3  

 

Ändå är det svårt att ta in och att verkligen glädjas i detta, för det känns som att graviditeten ska ryckas ifrån oss igen. Men jag hoppas det känns bättre och bättre ju mer magen börjar växa och sådär... Och nu börjar det synas lite smått minsann. 

 

Hur har jag mått då och mår? Jag har varit hemskt trött och haft/har lågt järnvärde, sedan den långa blödningen (förra missfallet), och så även nu... Och så mår jag rätt konstant illa, speciellt vid måltider. Men inte så jag kräks tack och lov. Jag tackar och bockar för illlamåendet, för då blir jag ändå påmind om att jag faktiskt kanske är gravid... Illamåendet har blivit något bättre dock, men inte så jättemycket. Men förhoppningsvis avtar det mer och mer nu. Men järnvärdet är fortfarande lågt och så även mitt blodtryck. Har inte alls mått bra nu senaste veckan. Och jag känner mig rätt låg. Barnmorskan sa att det är jättevanligt då man har lågt järnvärde, så det kändes lugnande iaf. :)

 

Tiden efter missfallet och före vi blev gravid var ganska påfrestande psykiskt. Jag var så rädd att jag inte skulle kunna bli gravid igen (att det blivit något allvarligt fel i och med missfallet). Samtidigt som jag så gärna ville bli gravid snabbt igen.. Men med facit i hand var det nog "bra" att det tog lite tid, så vi hann bearbeta missfallet. För det är inte så bara... Jag hade aldrig kunnat föreställa mig hur jobbigt det faktiskt kan vara... Men vi blir alla starkare av våra motgångar, så är det ju! Tack till alla som funnits och finns för oss, som lyssnat och visat att ni bryr er. Det har verkligen känts bra och det har värmt så i hjärtat. <3 Vilka fantastiska vänner vi har. Och vilken värme vi fått nu då vi berättat att vi äntligen, förhoppningsvis, ska bli föräldrar igen. All kärlek! <3 

 

Vi har gått in i vecka 14 denna vecka och rutinultraljudet är bokat. Hoppas så att vi verkligen kan börja njuta och ta in graviditeten efter det. Tänk att att det lilla pyret i magen är så älskad redan nu, det är helt fantastiskt att få vara gravid igen, trots allt, och det är ingenting jag eller vi tagit förgivet. Jag älskar att vara gravid, trots att jag mår rätt kasst just nu. :)

 

Nu håller vi tummarna att det ska gå hela vägen denna gång. <3 Kram!

             Min älskade farfar och jag! <3 

 

 

 

Melissa har även äran att få vara ringbärare. <3 Ska bli så kul! :)

 

Jag ska ju även vara fotograf. Är lite nervös inför det. Det är ju en stor, stor dag att föreviga. Jag hoppas jag lyckas. Jag har några idéer iaf och jag hoppas det blir lika bra som i mitt huvud. ;)

 

 

 

Melissa var inte en gnuttaste smula rädd för tomten. Hon gick glatt fram <3

 

 

 

 

Ja, nu är väl typ sommaren över. Vilken fantastisk sensommar. Hösten kom och vände för att sommaren skulle få återvända några veckor till. Vi har haft en fantastisk sommar som gått alldeles för snabbt. Den bästa sommaren men också den med den största saknaden efter Sune. Vi saknar dig!

 

 

 

 

Jag är glad att vi tog tillvara på de flesta varma och soliga dagarna i alla fall. Vi badade i norrstrandspoolen, vid norrstrand i havet, hammenviken, hemma i poolen, Arnemark. Arnemark kommer alltid ha en speciell plats för oss. <3 Annars har vi bara myst och njutit. Sommaren började ju med buller och bång med bröllopsfirande. Sedan har vi varit i stugan och plockat hjortron och myst på där... Umgåtts med vänner och familjerna och byggt och fixat här hemma. Numera har vi ju både en altan, soldäck, vindskydd och en trall som grillplatsen står på med tillhörande vindskydd. Borde ta kort och lägga ut. Men har faktiskt inte tagit några seriösa bilder på detta! :)

 

Sedan har vi ju även gått och blivit med husvagn! Såå mysigt. Just nyligen sa maken min: "Asså, nog är det ju mysigt med husvagn". Det är ju det jag sagt hela tiden. Han som älskar kojor. En husvagn är ju som en stoooor koja! ;) hihi Vi kommer förmodligen bo i husvagnen till vintern. Vi ska nämligen stå i Kåbban hela säsongen. Så kom och åk slalom med oss!! :D Vi ska ju även köra skoter. Vi har hämtat hem pappas pulka som han gjorde back in the days. Vi ska fräscha till den så vi kan åka ut hela lilla familjen. Nu längtar jag ju nästan! Sitter faktiskt nu med tända ljus i husvagnen på gården. hihi <3 Nu får vi leva på vatten och bröd ett tag tror jag. Nu måste vi spara pengar ett tag!

Har suttit och framkallat bilder nyss. Herre min Gud.... 1000 bilder och ett x antal förstoringar. Förstoringarna är från bröllopet och inte på Melissa faktiskt. haha Sedan är rätt många av bidlerna också från bröllopet. Men även från Melissas senaste halvår. (Vad tiden går snabbt!!!) Liten börjar ju bli stor! <3 

 

Här kommer lite blandade bilder! :)

 

 

 

 

 

Tänk att vi fått äran att ha Melissa i ett år nu. Det bästa året i våra liv! Det enda som fattas är hennes farfar. Han är så saknad! <3

 

Det händer grejer hela tiden med henne, och med henne har man aldrig tråkigt. När hon var 9 månader och 29 dagar så började hon gå (för fullt), hon gick några steg i några veckor innan det, men den där 29:e dagen så gick hon vart hon än skulle. Hon är väldigt charmig, lekfull och jättebusig. Hon verkligen älskar att busa, helst med sin pappa. Mamma är inte alls lika rolig. Bada är numera kul igen. Hon kan sitta nästan hur länge som helst i badkaret och plaska. :) Hon äter allt mer "vanlig" mat med oss, så snart är burkarna ett minne blott. Det ska bli skönt när hon kan äta allt som vi äter. :) Hon kan ju i princip göra det nu, men det är väl vi som har varit och är lite för försiktiga kanske... Hon brukar även få äta själv ibland, vilket går jättebra även om det blir lite grisigt ibland. :) Sover gör hon mycket bättre nu för tiden. Så skönt för oss! Hon sover sedan en vecka tillbaka helt i sin egen säng i sitt eget rum, hela natten. Ibland kan vi få gå in och stoppa in nappen, men isf bara en gång per natt vilket är helt ok! Vi försöker att hon ska sova en gång (och förhoppningsvis lite längre en timme) under dagen för att på så sätt sova bättre under natten. Hon gör morgon ca 7, ibland tidagare och ibland senare. (Skönt för oss). :) 

 

 

Hon lekar allt mer och mer "på egen hand" och hittar på små hyss lite då och då. Precis som det ska vara med barn med andra ord. ;) Hon gillar att dansa till musik och så fort cdspelaren (eller vi) sjunger så hoppar hon och vickar på rumpan. Det sötaste som finns. ;) Hon är med andra ord inte still så ofta och det har väl både sina för och nackdelar! 

 

Vi har haft våra vänner från Sthlm hos oss över en natt och vi konstaterade (hon har en son som är född i maj samma år som Melissa) Ja, nu pratar jag om när jag och mamman till barnet pratade alltså. ;) Jag sa att jag var avis för han trodde sig att sitta still så länge och behövde knappt spännas fast varken i matstol eller vagn. Då sa hon "och jag är avis på dig för att Melissa kan roa sig själv så bra". Så visst är det väl så. Allt har sina för och nackdelar. Vilket är tur!  

 

Däremot har hon blivit bättre på att sitta still i matstolen. Men det är väl bara för att vi köpt hem så vi har en sele till tripptrapp stolen. ;) Den har dock inte kommit påi plats ännu då man måste skruva isär stolen, vilket vi varken haft tid eller lust med än. Och bara för att jag skrev så nu, så ställde sig Melissa precis upp från matstolen. :P Och nu så tog jag in en förpackning med plastmuggar som vi haft på altanen... Jag lät henne gå omkring med den. Sedan blev hon väldigt tyst... Jag går och tittar var hon är och då är hon i sitt rum och har tagit ut ALLA muggar och leker med dom på golvet. :) Så typiskt henne! :)

 

Hennes ettårs kalas blev också riktigt lyckat. Vi hade besök hela dagen lång. Hon bjussade oss dessutom på en sovmorgon till 9.30 (!!!). Så vi fick stressa lite. haha Tack alla våra vänner och familjer som delade hennes dag med henne och oss på ett eller annat sätt. Och tack än en gång för alla fina presenter! Hon älskar verkligen alla, hon leker med ALLA leksaker hon fick och kläderna har hon fått börja använda redan. :) (De är ju så fina så vi kan inte låta bli att använda dessa i stl 80, fast det är något för stort än) :) Tack, tack tack! Melissa sov ingenting under hela dagen (efter 9.30), så hon slocknade DIREKT vi la henne och hon orkade inte ens äta välling innan... Sedan sov hon som en klubbad säl ända till 07.15. :) 

 

 

 

 

Tänkte inte skriva så mycket men tänkte för er som inte var med så kan det ju vara kul att se bilder (och för mig att ha kvar) Men själva ceremonin blev precis som vi ville ha den. Nära, imtimt och kärleksfullt. <3 Bilden här ovan är vår favoritbild. Tänkte egentligen inte visa er så många bilder då jag hellre visar bilderna hemma hos oss då jag gjort vårt bröllopsalbum som jag tänker göra. Men är ju kul även för mig att ha kvar bilderna här och lite text och hoppas att ni tycker om att läsa och se dem också!

 

 

 

Bröllopsresan blev också sååå lyckad! Men själva resan får nog ett eget inlägg med tiden.

 

 

 

 

 

Bröllopsfesten blev också kanon! Jag var lite orolig innan pga olika orsaker men allt blev med facit i hand så himla bra och såååå oss! När vi gick nedför backen hade vi vår låt "Everything" som spelades i bakgrunden.

Jag och Henke hade så himla, himla kul och jag tror att de allra flesta som var där hade kul också. Jag har då inte hört något annat iaf. :) Och det var många fler än vi trodde som dessutom stannade över natten som en liten bonus. :) Tack alla som delade vår speciella dag med oss! <3

 

Och ett särskilt omnämnade måste min gammelmoster Laila få. Jäklar vilken ståltant hon är! Jag önskar jag blir något i närheten av hur hon är när jag är i hennes ålder! Hon dansade med oss hela natten nästan! :) Dessutom var det bara 3 veckor sedan hon opererade hjärtat. Stålgumman. Jag hade nog inte ens kommit :p Iaf... Grymt lyckad fest!

 

Kolla vilken dundersöt bild Henke tog :) Hon är ju bara för söt då hon suger på underläppen :)

Fast jag jobbat fre-sön så har jag haft en fantastisk ledighet emellanåt. Fantastiskt väder och massa mys med familjen! Men innan lördag så hann vi med massa utemys (även inne förstås också).

 

Lör-Sön var jag helt själv hemma för första gången. Henke åkte upp till Keräs med Melissa tillsammans med faster Molpe. Tyckte det var lika bra då jag ändå jobbade så himla mycket just det dygnet. Men inte var det utan att fälla några tårar (för mig då alltså) då jag pussade Melissa hejdå på lördagsmorgonen. <3 Och konstigt att komma hem till ett tomt hus. Men jag tror det är jättenyttigt för allas skull att få vara ifrån och längta efter varandra. Och som en stock sov jag hela natten! Jätteskönt!

 

Jag försökte ta tillvara på tiden och göra "egentid". Men det kändes ändå skumt. Konstigt. Underligt.Gick en kort promenad. Badade badkar. Njöt av en glass i soffan. Tände ljus. Och bara mös. Och lade mig tidigt.

  

Sedan idag så har vi varit i Kåbban och åkt med Sofie (Även Davut fast han hade så besvärligt i en arm/axel så han satt/låg i solen och njöt :) När det blev för lång kö (som det blir vid påsken) så åkte vi till vår stuga (där Melissa var) och så satt vi ute och njöt och tjattrade. :)

 

Nåja. Massinlägg på bilder idag blir det. Bilder beskriver ju mer än ord. Älskar dagar som dessa då vi verkligen tar tillvara på tiden, vädret och varandra. <3

 

Summa av kardemumman så har jag haft det helt underbart! (Förstås)

 

 

Fy sjuttsingen vad slut jag är i knoppen. Och i kroppen också för den delen. Min första jobb (intro) dag på nya jobbet har jag avklarat. Herregud. Alla gatnamn heter ju likadant! Tur att arbetskompisarna verkar snälla så jag kan ringa och fråga dom hela tiden vart jag är. ;) Alla gator heter något med gränd. Typ musikgränd, trumpetgränd, notgränd und so weither... Mest rörigt är det att hitta till alla... Och när jag väl hittat rätt gränd så är nästa bekymmer att hitta till rätt hyreshus, då alla sjuttioelva husen ser exakt likadana ut... Och att sedan komma ihåg vad jag ska göra också... (Men det har jag ju på papper med mig) Så det är väl det minsta problemet egentligen... 

 

Sedan har ju veckan som varit bestått av begravning och gravsättning också av lillans farfar. Världens roligaste farfar. Jag lovar. <3 Lillan gav farfar en sina nappar, så vet han att den är från henne. <3 Finns inga ord...

 

 

Så veckan har varit lång och tuff... Skönt att ha alla nära samlade. Alla har bott hos oss. Kändes så fruktansvärt tomt igår när det "bara" var vi tre igen... Henrik skämtade och sa att vi får skaffa fler barn. haha Det känns bra att vi kan skratta och gråta tillsammans. Inte bara jag och Henrik, utan hela hans familj. För det var så Melissas farfar var. Han var rolig och han hade alltid nära till skrattet. Så vi  har haft ganska blandade dagar tillsammans. Vi har hunnit vara ute i det fina vårvädret också... Det blir bara bilder från instagram nu. Orkar inte föra alla bilder från minneskortet... Min dator (och mobil) halleluja.... är ominstallerade. Äntligen. Så de är som nya! Ja, detta blev en rejäl blandad kompott till inlägg... 

 

Kan väl göra det till ett ännu bredare inlägg... Melissas utvecklas för fullt! Hon haskryper numera, snart kryper hon nog "på riktigt", hon kan ställa sig upp om hon har något/någon att ta ta tag i. Hon sover i eget rum (!!!). Härmar  oss mycket. Henke har filmat när det verkligen låter som att hon säger "Henke" när han säger "kan du säga Henke"... 2 gånger! Hon var ju ganska seg med att vilja sitta själv utan att tippa. Men från en sekund till en annan vände det och nu sitter hon mer än gärna. Och Henke trivs som fisken i vattnet hemma med Melissa.... Men jag saknar dom såklart då jag jobbar!!

 

 

 

Tänkte försöka mig på att skriva en liten årssammanfattning för 2012 nu när det blivit ett nytt. (Helt galet vad snabbt det har gått) 

 

2012 har verkligen varit fantastiskt hela året. 2011 avslutade vi ju som sagt i Indien och kom hem på självaste nyårsaftonen. I slutet av januari/början på februari så gick vi ut med vår stora glädjande nyhet att vi skulle få äran att bli föräldrar. Jag jobbade på och var bara allmänt glad och lycklig över att vi skulle bli en familj. Jag mådde riktigt bra! Jag var även ner till Carro i Örebro och hälsade på! :)

 

 

 

 

Mars innhöll en resa till Åre. Fantastiskt kul och roligt! (Trots att det regnade mestadels) :P Vi var även på rutinultraljudet! <3

 

 

 

En dag i stugan! Här var vi på ersättningsjakt då lillan började tycka att mjölken inte dög för henne (Vi hade med oss men vi räknade ut att det inte skulle räcka) Det var runt -30 här där bilden togs. Men i stugan var det blida minsann. (Bara -27) :) hehe

 

Vi hade en kanonfin jul och den var så mysig och lillan fick så otroligt många fina julklappar av alla. Tacktack till alla! Tomten var det bara Amber (brorsans hund) som blev rädd för. Lillan tog tomten med ro. Men tomten såg så dåligt så tomten fick ta av sig huden. (Jättekonstigt verkligen) ;)

 

Jag kan inte låta bli att fundera lite extra så här kring jul. Tänk vad fantastiskt våra liv har blivit! Alla säger ju "livet börjar först då du får barn" och visst har jag väl trott lite på dom iaf. Men det ÄR ju faktiskt så. Kan inte för våra liv förstå vad vi väntade på innan. ;) Och såklart var det här den bästa julen ever. Tänk att vi fått fira jul med vårt älskade lilla barn! <3

 

 

Ännu en underbar helg har passerat... Igår hade jag så sjukt trevligt! Vi hade äntligen en spelkväll med våra goa vänner! :D Vi har haft många filmkvällar men aldrig en spelkväll sedan vi blev föräldrar. Så det var sjukt roligt! :)

Och idag är det ju farsdag. Så såklart har vi "firat" pappan i familjen lite. Han fick en liten present och ett fint kort med en hälsning från Melissa. (Jag var hennes ombud) ;) Sedan åkte vi till min farfar (i vanlig ordning), det är typ farsdagstradition i vår släkt! Där var även pappa och Nicklas & Sandra. Min farfar fick ett inramat foto på honom och Melissa. <3 Och så fick min pappa en liten present också. Efter vi varit där åkte vi förbi Henriks pappa och gav honom en liten present också. När vi kom hem hade vi en trött tjej som annars brukar sova några timmar mer än vad det blivit idag. Så får väl hoppas hon sover extra länge inatt innan hon vaknar första gången. ;)

 

Just det ja. Vi har fotat i studion igen, men den här gången var Henrik med också. Så har skickat in lite foton för framkallning ikväll. Tänkte scrapbooka lite julkort eventuellt av dom! Hoppas det blev bra foton, för jag kände inte riktigt jag hade tid att sortera så mycket. Så det blev bara bilder från igår... :)

Så grattis igen världens bästa pappa. Du är den finaste pappan Melissa kunnat få. Det finns ingen som är bättre. <3 Vi älskar dig! Du är vårt allt! <3

 

       Bjuder på den äldsta bilden jag kunde hitta här i bloggarkivet. Henriks 25års fest! haha Visst är han söt? Och snart är det jag som fyller 25. Hemska tider vad tiden går snabbt! Det blir dock ingen fest för min del men ett litet mer stillsamt kalas med släkt och vänner hade jag tänkt. ;)