Saras liv

Nu har jag förstått hur svårt det kan vara att andas. Men jag önskar att jag inte visste det.

Ikväll har jag varit med Karin. Det var mysigt. Tog en promenad och pratade lite och sådär. Sedan drack vi te hos henne. Hennes syster från Sthlm kom hem och det var kul att se när Karin fick lite grejer och kläder av henne. (Blev bara lite avis, men det unnar jag Karin) ;) Vi  (Karin, hennes syster och mamma) pratade en massa framtidsplaner och vi fann faktiskt något som skulle passa både jag och Karin. Jag får ångest av att tänka på framtiden. Men nu blir nästa steg Piteå iaf. Sedan bär det kanske av någon annanstans, kanske redan till hösten? Eller kanske senare...


Jag skulle inte klara mig utan dig vännen!


Nu måste jag slutföra mitt projektarbete och maila in! Jag vill ut och åka slalom! Jag behöver den friheten som slalom ger mig.... Jag behöver... så mycket.

Igår fick jag veta att min kusins pojkväns syster ska skrapa triss på Tv på måndag! Jag är en smula avundsjuk men också glad för hennes skull. (Har aldrig träffat människan, men vad jag hört så är hon den mest osjälviska min kusin känner och att hon verkligen förtjänar det) så jag ska ställa klockan på måndag morgon så jag inte missar att hålla tummarna för henne. :) Hoppas hon vinner myyyyyycket. Sedan kanske man borde börja köpa triss oftare då? Men jag vinner ju ändå aldrig... (Men jag tror nog att hon sa så också, men hon vann!) ;) Så ut och köp triss allihopa ;) Vi kan bilda en klubb, så delar vi på vinsten. :p Och på tal om triss så visade kusin mig ett klipp på Youtube som hennes granne gjort. Vann någon slags talangjakt. Här kommer den:



 
Sen så hade jag en bra dag igår. Var på stan med Erika och Karin. Superkul! Hittade mig en vårjacka. Nu måste jag mostå frestelsen att göra av med pengar, för nu har jag inte mycket kvar att leva på denna månad. För jag var ju på stan i fredags OCKSÅ! Sen var jag en stund med Henke. Åkte i hans nya vrålåk.. :p Blir inte så impad av sånt dock. Var enbart obehagligt. :p Sen så hade vi grillkväll hos Malin. Hur mysigt som helst. Och barnen var taggade också. På riktigt topphumör! Jag trodde att jag skulle vara tvungen att åka hem där ett tag, för jag började blöda näsblod och det var inte lite heller. Men sen kom experten Frida till min undsättning och fick det att sluta. Bra trick jag fick lära mig! ;) Kallt papper PÅ näsan så slutar det typ. För då drar blodkärlen ihop sig eller nåt sånt!

Nu är jag hemma på timmarna... Hade tänkt städa och att skriva klart projektet. Har lite grann som jag måste ändra och så lägga till. MEN, jag tror inte jag orkar det. Tror det blir sängen och OC istället. ;)

Puss å hej leverpastej!

Snart väntar stan! :) Efter helgen kanske jag inte har denna blogg mer! Gör brorsan ett bra jobb med sin bloggdomän så kommer jag att flytta den dit. Det är ju så himla svårt och jobbigt att göra om designen här som man själv vill ha den. Men på hans ska det vara enkelt! Och jag får såklart förmåner också ;) Och enkelt att lägga ut filmer också! :) Precis som jag vill ha den!

Jag har tänkt mer och mer på mina knän. Nu när jag vet var problemet sitter. Samma fel i båda. Exakt typ. Det syns. Lite coolt ändå. MEN, tänk att jag har gått typ 9 år för mycket med dessa problem! Det är fan hemskt! Synd att man inte bor i USA, då hade jag stämt dem! ;) Men jag ser inte fram emot den långa träningstiden. Kanske inte ens kan märka nån skillnad på ett år. Det är det jag ställer in mig på - Det värsta... För då blir jag inte lika besviken om det inte går som jag vill. Jag som gillar att bara fara ut och springa runt kvarteren om jag väl får för mig att göra det (vilket inte händer alltför ofta) men nu får jag inte det. Känns märkligt. Eller FÅR, får jag ju, men helst inte på hårt underlag, det är det värsta jag kan göra typ. Skaffa speciella skor också. Sådana där småsaker som gör så mycket. Jag är glad för de få vänner jag kan känna att jag har ett stöd hos. Som stöttar mig genom det här. För det är inte lätt själv. Det låter simpelt att "det bara är knäna" men det är jävligt jobbigt. Speciellt då jag genomgått detta helvete två gånger tidigare hos en sjukgymnast utan ett enda resultat. Det är därför jag är så glad för att jag har er, några få vänner, som jag VET stöttar mig. Min motivation är liksom helt... SLUT


Lycklig och utmattad efter en dag på utflykten till Chichén Itzá! Här efter den gemensamma middagen en bit utanför Chichén Itzá!

Ja, äntligen fick jag träffa en riktigt bra läkare som förklarade precis vad det var för fel och hur jag ska kunna göra något åt det. (Det var den första läkaren jag hade när jag gick i femman) Men det kommer bli en jävligt lång väg. Frågan är om jag orkar det, men jag hoppas på det bästa. Äntligen verkar jag ha fått ett klart besked. Hoppas bara remissen kommer fram snabbt så jag får ta tag i det på en gång! Jobbigt bara att pendla till Piteå 2-3 gånger i veckan (innan jag flyttar, väl på plats så går det väl lite lättare)

Har just varit och intervjuat en på mitt jobb till mitt projektarbete. Åh, det är så hemskt. (Alzheimers alltså) Men det är skönt att prata med sådana som vet hur det är. Man kan inte veta hur det är att titta i sin farmors ögon och konstatera att hon är där, men ändå inte, om man inte varit med om det själv. Det är inte min farmors ögon jag tittar in i... Det är någon annans...

Och en liten påminnelse. Den som det berör fattar... Send me Johanna. ;)


Jag som "springer" på stranden. :p

Okej Jonas är inte teknisk ;)

Italien i sept -Sicilien. Nånstans i Maj. Kanske Turkiet igen. Skulle jag vilja tillbaka till nån gång: Side helst! Israel i oktober. Och nånstans i feb-mars. Tunisen. Det skulle vara en dröm! Typ Kambodja, Sydafrika, USA -Florida! Det tar aldrig slut. Jag vill överallt!

Åh. Allt försvann som jag skrev...
 Nu är det iaf en uppdatering av bloggen på G, som ni antagligen ser.
(Tack Johanna än en gång) Och som svar på din kommentar.
 -Ja, vem kan det vara som är sååå bortskämd? Inte är det då jag. :p
Och inte är jag avis. Inte alls. :p
<--- Johanna. :)


Snart flyttar jag nog också över min blogg till brorsans egen bloggdomän eller vad det nu heter. Ja, min brorsa är rätt teknisk ja! ;)

Idag har jag varit på demenskursen. Sista 45 minuterna pratade läraren om hur det är att vara anhörig till en med Alzheimers. Behöver jag säga att jag blev starkt berörd?

Imorgon ska jag till sjukhuset i Piteå.. Ger mig inte så bra vibbar. Minnesflashbacks säger jag bara. Och den här tiden på året. Då blir jag extra påmind...Jaja, hoppas iaf att läkaren kan hjälpa mig för jag vill inte ha det så här. Mamma ska iaf vara snäll och följa mig och kanske pappa också ifall han kommer loss från jobbet. Jag blir som ett litet barn när jag ska till läkaren...