Dag 02 – Min första kärlek

(hm jag skulle ha publicerat detta igår kväll denna tid (halv tio typ) men råkade välja idag. sorry, men jag skrev detta på dag två)!

Ja, hur tolkar man den här? Min första kärlek när jag var 4 år eller min allra första RIKTIGA kärlek? Jag tolkar den som det sistnämda. För jag minns inte ens vem min första kärlek var, kanske var någon av grannarna, antagligen. :P Mamma, vet du? Men, hur som helst om det menas med när man var liten så är det ju ganska ointressant egentligen så jag skriver om första riktiga kärleken. -Henrik. <3

När jag träffade honom hade jag gett upp hoppet på att jag ens kunde bli kär någon gång. Jag hade aldrig varit kär sådär på riktigt innan. Visst hade jag dejtat några killar och så men aldrig känt det där som kallas just kärlek. Så jag tog avstånd ganska på en gång från dessa killar. Och med alla dessa killar (nu låter det som att det är många men det är det ej, var väl på två, max tre dejter innan utan något särskilt bra slut) Jag lät ingen komma nära mig, alltså jag är inte en sådan person som släpper in någon person inpå livet bara sådär. Inte ens en ny vän liksom. MEN, när jag träffade Henrik första gången så var det bara så självklart. Jag minns att vi pratade hela kvällen, jag ville inte hem. Så jag sov över hos Frida bara för att få spendera mer tid med honom. Vi var hos honom på fest, gick ut på puben och kom tillbaka till Henrik igen. Jag minns inte var Frida var i denna bild och inte hon heller, men där var hon för vi tog taxi sedan hem till henne. Jag minns att vi satt i Henriks soffa och bara pratade jättelänge. Jag minns att mina andra kompisar åkte hem med min bror som blev allt bra snopen att jag stannade kvar i Piteå. ;) Allt har bara varit så självklart med honom. Han är den finaste människa jag någonsin mött. Dock så åkte jag ju hem dagen efter och inte ett ljud hördes från Henrik. Jag bad Frida luska reda på hans msn, men jag fick fel adress, och jag trodde att han hade blockerat mig på msn. SÅ DISSAD, tänkte jag. Sedan frågade Frida på en fest hon var tillsammans med Henrik varför han inte hörde av sig till mig (för hon visste ju att jag var intresserad) då tog han mitt nummer och sms:ade mig dagen efter! (för han trodde samma sak om mig, att jag dissade honom och inte alls var intresserad) Och dagen efter (en söndag tror jag det var) då blev det dejt minsann i Arnemark, vid älven och forsen. Mysigaste ever tror jag. Sedan dess har det bara varit vi två. <3

Jag bara vet att det är den sanna kärleken, den första och den enda. Jag trodde inte jag kunde älska någon så som jag älskar honom. Han är mitt liv, han är min framtid, han är mitt allt <3 Han stöttar mig i alla svåra och mindre svåra stunder, han ger mig sitt fullständiga stöd, han gör mig glad, han får mig att skratta när jag är ledsen, han kan trösta mig när jag är ledsen, han kan vara ledsen med mig när jag är ledsen, han skrattar med mig när jag är glad, vi skrattar tillsammans, vi lever tillsammans... Utan honom skulle inte mitt liv vara fullständigt <3 Jag kan skriva hur mycket som helst om honom. Det tar aldrig slut. Visste ni att han är väldigt romantisk också <3 Han har lagt av lite den senaste tiden men jag försöker locka fram det igen. ;) Han är charmig, busig, väldigt, väldigt go och har alltid nära till skrattet. Han är mysig, väldans snäll och omtänksam. Han har väldigt, väldigt svårt för att erkänna när han har fel (eller att jag har rätt kan man också uttrycka det), men det är bara charmigt vid det här laget. ;) Han får mig att må bra helt enkelt, han får mig att inse mina bra sidor (som jag skrev i förra inlägget att jag kan ha väldigt svårt för), att se något bra med mig själv. Han får mig att känna mig stark när jag känner mig svag, han lyfter upp mig! Han uppmuntrar mig att göra det jag vill och mår bra av. Han lyssnar på mig. Han hör mig! Han lyckas med allt <3 Ja, som ni märker kan jag fortsätta så här läääänge. Ni fattar nog, the love of my life!

Kommentarer
Postat av: Henke

<3

2010-11-17 @ 21:43:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback