Funderingar...
Annars så börjar jag få ångest redan över då jag ska börja jobba. Jag vet ju det kommer gå bra, och jag har nära hem, så kan om jag vill springa hem på lunch om jag vill... Men ändå. Hon är ju så liten! Ev kanske jag "måste" börja jobba redan i januari... OM, med stort OM, det finns chans att få gå på schema då, så borde jag ta den chansen. Det betyder ju att jag blir ledig igen mycket snabbare och lagom till sommaren typ. (+ då att jag vet hur jag jobbar vilket underlättar 1000 gånger! (Vet inte om jag skrivit det här, men jag "måste" jobba 100 dagar och sedan får jag en fast tjänst mest troligt)!! Men jag vet inte om jag kommer att göra det, men jag vet att jag borde... Alltså den biten med januari. I Februari kommer jag börja jobba hur som helst då Henrik har ansökt om pappaledigt. Och den biten vill jag ge honom. Jag uppmuntrar verkligen alla pappor till att vara hemma om dem har möjlighet. Vilken chans! Och det är nog viktigt för att deras band ska växa sig starkare också. Då mamman oftast har det bandet gratis så att säga. Men ångest har jag ändå och det är ju bara mot mig själv. Och störst är den biten med januari....
Du säger det ju själv där i slutet. Du vet vad som är bäst och att det är andra som ger dig ångesten. Du gör det som du/ni anser vara bäst för er.
Och som vän säger jag att du ska försöka att inte tänka så mycket på det nu, utan njuta av mammaledigheten och lämna jobbet där i framtiden. <3 För hur det än blir med att du börjar jobba, så finns det ett jobb som väntar på dig. KRAM!
Håller med förgående talare, vänta och se.. Vill du inte börja i januari så gör inte de.. Du måste göra det DU vill och inte de andra säger och tycket! Vi är alla olika och det är väl tur på sitt sätt men ta inte åt dig om vad de andra säger! Det är ditt beslut och ingen annans!! Och det är du som känner dig själv bäst och jag vet att oavsett hur och när du börjar kommer de bli superbra för er alla!!