Tiden, vänner och framtiden
Då tänkte jag på det här med tiden, vänner och framtiden. När vi var små kändes ju sommarlovet som en evighet. Alla vuxna sade: "när ni blir vuxna så går bara tiden fortare och fortare". Det trodde man ju bara inte på! Men visst är det väl så? Nu kan ett år kännas som en vecka typ... Skrämmande. Vi går alltså mot framtiden. Jag undrar hur framtiden kommer bli. Kommer det att bli så som jag tänker mig? Vad kan komma att gå snett? Vilka vänner kommer finnas även i framtiden? Nya vänner? Gamla vänner? Jag har ju tappat några vänner längs vägen. Men också vunnit. Det är så skönt med sådana vänner man vet alltid finns där. Vi behöver inte träffas på länge, eller ens höras. Men när vi väl hörs eller ses, så är ALLT precis som vanligt. Jag har några få sådana och det är jag oerhört glad över. Sedan behöver man ju sådana vänner som man ser oftare (iaf jag), man behöver liksom det där komplementet, att vänner kan komplettera varandra, det är ju suveränt. Vissa kanske man träffar jätteofta i en period, men sedan kanske vi inte träffats på någon månad, men när vi då träffas igen så är allt precis som vanligt. Så det ska vara! Inte behöva känna någon press "oj nu har jag inte ringt" eller sådär. Och att det kan vara från båda hållen. Inte bara en som hör av sig. :)
Jag brukar tänka på första gången jag träffade var och en av mina vänner. Det är ganska roligt, för alla "historier" om hur vi från början träffades är ju olika varandra. Jag måste säga att de två mysigaste "träffarna" måste vara Sassa och Anna. Jag och Sassa hade aldrig träffats, bara snackat på internet. Och så skulle vi åka till Sthlm tillsammans och våra föräldrar ringde varandra för att höra så vi var ordentliga flickor. ;) Det var så mysigt. Annas var mysig och speciell. Vi hade liksom ALDRIG setts förut och så träffades vi på Skansen av alla ställen, (hon satt bredvid Sassa när jag kom dit) och så har vi hållit kontakten sedan dess. Underbart. Det finns ju en liten sådan historia bakom alla. Jag kan ju inte gå igenom alla, det skulle ju ta alltför länge av er tid (och min). Men ja, det är mysigt att tänka på alla historier som ligger bakom. :)
jag kommer aldrig glömma hur du och jag träffades för första gången bara så du vet och för mig är du en vän som jag alltid vill hålla kontakten med. Ville bara att du skulle veta det liksom..
Javisst går tiden fortare nu. antagligen för att man utvidgat sina vyer liksom. Lär sig tiden och avstånd... Barn väntar så mycket för de inte har begrepp om tiden, och det går ju alltid sakta att vänta. Kanske. brukar tänka på det, det är ganska intressant tycker jag.
Och Vad kan gå snett och inte. Något är det ju i alla fall, tiden får helt enkelt visa. Allt har säkert något gott med sig i slutändan ändå. Tänk vad lite man skulle lära sig om allt gick vägen hela tiden ändå :)
Sanna vänner tänker inte bara på sitt eget bästa. Och vad tur det är när man inser till sist vilka som är sanna och inte, så man kan föröska släppa dom och lägga energi på viktigare saker!
Kommer aldrig glömma hur vi träffades. Tänk vad lätt det är att inte träffas ändå. Vilken liten sak som helst hade kunnat gjort att vi inte träffades. Så nog var det allt meningen ändå!
Gillar dina tanke och funderingar inlägg :D MEr sååånt:)