Saras liv

JAG HAR HITTAT MIN FÖRLOVNINGSRING! :D INGEN ÄR GLADARE ÄN JAG!

Den ramlade ut ur tvättmaskinen när jag drog ut all tvätt i en balja och så klingade det till. Jag vågade inte hoppas, men det var den :D Hur den kom dit vet jag inte, måste kolla vad det är för tvätt jag har tvättat!

Idag efter jobbet har jag gjort något drastiskt och oväntat! Jag har snaggat mig! Och den som missar det är fan blind. Det var inte lite vi klippte av. (Läs Erika klippte) ;) Tack så jättemycket! Blev jättenöjd! Sedan hade vi tyvärr inte tid att stanna för vi skulle gratta farfar på 82 års dagen! Efter vi fikat så gick vi med upp på vinden med älskade farfar. Jag älskar honom! Och jag älskar vinden :) Vi fick lite grejer, en spegel, jag lånade några böcker (det är nästan som ett helt bibliotek där, ni vet, farmor var ju lärare så hon gillade att läsa, liksom jag) :) Hittade mig även en übersöt väska, i princip ny, pappret och axelremmen kvar i den, men hur gammal kan den vara? Ganska gammal, jättesöt och modern nu ju! Blev jätteglad över att få den :)

Här kommer nya frillan iaf och den som inte kommenterar den.... den får med mig att göra ;) Vad tycker ni?





Det är kort!

Idag hände det grejer när jag var på Step in. Jag TROR jag kan få träningsvärk den här gången (och det är ett bra tecken ju). Sedan var det ett urgulligt par där. Först när sjukgymnasten visade mig en ny övning så kom gubben i detta par fram och frågade om maskinen var upptagen (vilket vi sa den var), han bara "kör hårt nu då". Så jävla cool! Sjukgymnasten viskade sedan till mig "sååååå sööööt". jag bara "jaaaaa". haha Sedan berättade hon att detta par var 80+! haha Sedan när jag nästan var klar med alla mina övningar så såg jag dem igen. Eller sjukgymnasten berättade att gubben hade sin fruga med sig också, och de hade köpt varsin ipod! Hur coola får man vara liksom? Sedan står jag där och tittar beundrande på dem och så ger de varandra en kram. Såååå söta! de puschade verkligen varandra :) Hoppas jag får se dem ofta där! Såg även min gamla dagisfröken :p Men jag vågade inte hälsa ifall att hon inte känner igen mig. haha Nästa gång får jag kika ifall hon tittar på mig också ;)

Mina vänner, jag har en stor nyhet att berätta! :) Vi har köpt ett hus! Vi ska skriva på papper idag och om allt går som det ska på besiktningen så blir det vårt :D Har inte velat berätta något innan, för det känns som det är större chans det inte skulle bli av då... Ville inte göra mig själv besviken om vi inte skulle ha vunnit budgivningen. :) Woho! Vad glada vi är! Längtar som en tok! Vi får flytta in antingen den 13 eller 23 april :) Så då får alla som vill komma och hjälpa oss! Speciellt E & T som har takmålevanan inne ;) hihi

Var bara det jag ville berätta idag! Ska duscha nu och sedan packa det sista inför stugtrippen. Imorgon åker vi med rälsbussen efter inlandsbanan till Jokkmokk från stugan. Helmys ska vi ha, på hög nivå!!

Många kramar / Sara

ÅH :D

JAG ÄR GLAD!! PÅ RIKTIGT! DET ÄR INGET FEJKSMAIL!

Åh. Jag har en dröm. En STOR dröm. Jag är så rädd att den ska gå i kras. Och jag är för rädd för att säga det högt / skriva det, för då kanske den aldrig slår in. Men jag har en dröm, en stor sådan! Jag kan inte släppa tankarna...

Tänkte berätta om min "lilla" operation som blev ganska stor. För min egen skull, för jag vill kunna gå tillbaka och läsa om det här. Så om ni inte vill läsa det så kan ni sluta nu. Jag kommer att tycka synd om mig själv, så tål ni inte det sluta nu ;)

Började alltså söndag kväll med förbedelserna. Duschade i ett speciellt medel, håret och kroppen. (Typ sprit). Renbäddade sängen och gick till sängs. Sov ganska bra och lyckades trycka undan alla orostankar. Morgonen efter steg jag upp nio och drack mina glas vatten som var tillåtet. (Fick inte äta något före 24.00 kvällen före). Strax före 11 var jag och H där. Väl där fick vi veta att operationen inte var förrän efter lunch, 13 alltså. Men jag skulle få träffa en narkosläkare innan. (Jag skulle alltså sövas fick jag veta då). Vi fick vänta till ungefär 11.30 (vilket var tur i efterhand för då fick jag mindre tid själv, H var ju med mig ända till dess). Väl där så var det inte så mycket snack, utan jag fick byta om till deras görläckra "klänningar". haha Fick vänta där på en brits till 13 ungefär. Pinkade precis innan ett så jag inte skulle pinka på mig under operationen ;) Och ack, jag glömde njuta av hur enkelt det är att pinka när man inte har ont! (Så tänk på det) Jag rullades till operationssalen där det var en massa hälsande på massa folk. Jag frös jättemycket så de lindade in mig i täcket. Jag låg typ och skakade när de skulle sätta fast nålen dit allt lugnande, dropp och annat skulle. Det var en osäker rackare som började göra det på mig. Han hittade inte rätt, och ont gjorde det. Men en annan kom till hans undsättning så det gick bra. Det enda jag minns innan jag somnade var att hon sa "nu sprutar jag först in lite lugnande så du kan slappna av". Sedan minns jag inget mer! Kanske blev så väck av det lugnande, eller så sa hon inte när jag skulle somna för att inte ora mig. Det vet jag inte :)

När jag vaknade så hörde jag allt som i ett töcken. "Vakna Sara, operationen är klar, det gick bra, men du blir inlagd över natten". Jag somnade om och vaknade sedan på uppvaket. Där frågade jag lite mer, kom ju inte ihåg vad som var sant eller dröm :P Jag fick träffa läkaren som opererade mig (grymt bra läkare, och han förklarade så bra och svarade på allt jag ville veta) Benbiten var för stor så han fick sprätta upp hela knät, diagonalt mitt på knät, typ en dm. När han först gick in och tittade så hittade en rå benyta, då blev han osäker om det var därifrån benbiten kom. Men så såg han en JÄTTESTOR bit. (Genom titthålsoperation så ser de ju allt på en monitor, och där ser ju allt mycket större ut också), så han blev tvungen sprätta upp det då. Då såg han också att jag hade en spricka längs hela brosket på ena sidan, men det höll på att läka. (Men det kan ta flera år, och det är det jag kommer känna sedan när jag kan gå på benet normalt igen), men det kommer bli bra. Men antagligen kommer det lossna fler benbitar. Tyvärr. Han förklarade att jag kommer bli sjukskriven betydligt längre än 2 dagar jag trodde innan. Hela 5 veckor, MINST. Det kommer ta minst 5 veckor innan jag har tillbaka rörligheten något så när. Han berättade att han inte ville göra ett så stort ärr på en ung, vacker flicka, som han sa... ;) Men han hade gjort det väldigt fint, sa han. Sytt på insidan men jag har två stumpar, uppe och nere. Skulle egentligen få ringa dsk för att hon skulle ta bort det om 10 dagar, men efter alla komplikationer (som kommer stå längre ner i denna historia), så bestämde han jag ska få komma till avdelningen jag låg på första dygnet för sårkontroll (ta bort det närmsta "bandaget" och kolla så det ser bra ut) Tycker det är tråkigt att vara sjukskriven så länge när jag just börjat jobba igen.  Men som läkaren sade, så är det inget vi kan skynda på, tyvärr.

Vid detta laget hade Henke & mamma kommit dit. Jag var ganska groggy. Men hade riktigt ont. Läkaren förklarade att jag kommer ha riktigt ont ett tag också, det kommer kännas. Fick morfin direkt i blodet så till slut kände jag ingenting. Jag fick komma upp och pinka och ack vilket projekt det var. Sedan fick jag en macka och blev skjutsad ner till avdelningen med en jätteskön, stor, sned kudde under knät. Hade is runt knät också. Mycket bra uppfinning, fick ta hem det :) Nere på avdelningen hittade jag mig direkt en favoritsjuksköterska. Hon var så snäll, den enda som pratade ordentligt med mig. Inte sådana där "måsten" utan sånt som var spontant, just då. Hon blev avis för att jag hade halva boken kvar av "tusen strålande solar". Hon tyckte den var så bra, och det tycker ju jag också.



Mamma & Henke åkte hem vid sjutiden tror jag. Jag var ganska trött, så jag ville vara själv. Låg mest och läste. Vid sju-åtta tiden fick jag sista antibiotikan som skulle droppas in. Gjorde så jävla ont i armen så jag grät. Smärtan strålade längs hela armen. Vågade inte ringa efter hjälp för det kändes så onödigt och mesigt. En ur personalen kom med medicin jag skulle ta och jag sa det gjorde ont. Men hon sa att det snart var slut så jag skulle bli av med den. Jag låg och plågades en halvtimma. Sedan tryckte jag på knappen, det var outhärdligt. Då förstod hon hur ont det gjorde, när hon såg mig i ansiktet. Så hon skyndade på det. Sedan blev jag av med den. det var så skönt! 




Min plåga! ajaj

Till natten fick jag ont i knät igen. Fick morfintablett och lite andra värkisar så till slut somnade jag. Vaknade vid tvåtiden och hade svinont igen så då fick jag plinga efter hjälp. Jag förstår gamlingarna på jobbet som "inte vill vara ivägen". Det tog värkligen emot att kalla efter hjälp. Jag kände mig ivägen och som att de tycker jag är jobbig som plingar för mycket typ. Speciellt en sköterska, hon var så sur. Hon var jag antagligen riktigt jobbig för. Men som tur var så fick hon aldrig ge medicin eller något annat, så alltid då jag behövde hjälp var hon tvungen fråga den andra, hon jag tyckte om :)

Vaknade på morgonen av att jag skulle få mer medicin. Sedan somnade jag om. Vaknade till frukost. Och sedan kom läkaren på ronden. Det såg bra ut, jag skulle bara få träffa en sjukgymnast så skulle jag få fara hem. Sagt och gjort, men när jag precis hade ringt dit mamma för skjuts hem, så fick jag mega, mega, mega ont. Så de ville ju inte släppa hem mig förrän det hade lättat. Fick först ½ morfintablett... Inget hände. Låg bara och slet mig i håret och grät av smärta. Sedan fick jag en ½ till, och ingenting hände. Så efter en timma till fick jag en hel och då hjälpte det så då fick jag fara hem. Vi hämtade ut medicinen och begav oss till mitt hem ljuva hem.

Det gick bra till en början. Men vid 16 började jag kräkas. Jag kräktes, kräktes och kräktes. (Ni som känner mig vet hur mkt jag hatar det) Fick inte behålla något. Varken vatten, nyponsoppa eller medicinen. Så jag fick ju svinont. Vid elva somnade jag till slut. Sov inte mycket den natten. När jag vaknade så tog jag medicinen (kl 6), och så spydde jag. Sedan mådde jag så jävla illa men kunde inte spy (fanns ju inget mer att spy upp), det gjorde bara ondare och ondare. Jag ringde Nicklas som var snäll och kom för att hålla mig sällskap. Är inte kul att vara själv och må så dåligt. Till slut gick det inte längre så han ringde till ortopedmottagningen men de kunde inte ringa upp förrän 13.15, vilket var en evighet. Så han fick ringa 112 och rådfråga med dem. De tyckte vi skulle åka till akuten, inget snack om saken. Ont skulle jag ju ha sådär direkt efter en operation, men jag ska ju inte ligga och plågas och inte kunna behålla smärtlindringen. Så det gjorde vi. Och det var en plåga det också. Fick vänta först en evighet precis vid entren till akuten. Sedan inne på ett rum. Jag satt och grät och slet mig i håret och stampade med det friska benet i golvet, allt av smärkta (plus illamåendet). Hatar att må illa! Sköterskan som var där då var så himla otrevlig. Svarade inte på det vi frågade. Gick ut mitt i allt utan att säga varför eller ursäkta sig. Men till slut kom en ssk som gav mig smärtlindring direkt genom armen, fick även mot illamåendet och en extra spruta direkt i muskeln i låret, för att den skulle räcka längre. När hon ändå var i farten tog hon feber och blodprov också. Hade 38 i feber och det är ju ganska högt för att vara jag. Operationsfeber kallas det, mycket vanligt de första tre dagarna. Sedan blev det en evig väntan. Jag blev lite halvgroggy och det var skönt eftersom jag var helt tom i magen och led av sömnbrist. Nicklas somnade i stolen bredvid mig :) och jag tror jag somnade fast det kändes som jag var vaken. Minns att jag tänkte att jag tänkte så konstiga tankar. 

Flera timmar senare kom det in en läkare (inte han som opererade mig) och förklarade att de väntade på ett provsvar. Men de vita blodkropparna tydde på att jag hade en infektion, förklarade han. Sedan gick det 1½ timme och ingenting hände så jag rinde på klockan. Frågade om det hände något. Då fick jag svaret att Tomas, han som opererade mig skulle komma och titta efter 15. Så då var det bara att vänta igen, och Nicklas snabbade sig hem för att få något i magen. Precis när han kom tillbaka 15.15, så kom det in en sköterska som sa vi skulle byta rum. Så de rullade in mig i gipsrummet. haha. Halvfyra kom Tomas. Allt såg ut som det ska. Febern var ju som sagt vanligt, och det var ingen infektion på gång, bara det vanliga som man får efter operationer. Men han sa att jag kommer ha mycket ont de närmaste två veckorna typ. Jag fick annan medicin mot smärtan, istället för morfinet, som jag mådde så dåligt av. Den nya funkar bra och även det mot illamåendet. Dock hade han glömt skriva ut medicinen så igårkväll mådde jag så illa, direkt när jag kom hem. Henke fick ringa och krångla, till slut ringde de hem till Tomas så jag fick medicinen utskriven genom en annan läkare. Dock trodde Henke det bara var en mot smärtan, skulle få två, för den braiga medicinen är bara 10 st, räcker 7-8 timmar. Men Henke sa "det var bara en" så jag fick bara en. Har kollat på internet och det ser konstigt ut angående den medicinen, men jag och mamma (som kom idag och stannar till imorgon) ska försöka in och fixa den imorgon. Tur jag har mamma :) Jag vill inte vara ensammen.

Idag är det torsdag, 3 dagar sedan operationen. Jag har precis lyckats dusha med hjälp av en stol, plast över knät, och lite hjälp av mamma. Det gick väl ganska bra men har ondare nu. Har tappat all matlust och allt sug. Mamma försökte övertala mig att hon skulle köpa godis, men jag är faktiskt inte sugen. Kommer väl tillbaka när jag börjar må lite bättre. Igår ville jag bara dö, så dåligt mådde jag. Gjorde så jävla, jävla ont, och mådde så jävla, jävla illa. Men idag kan jag faktiskt visa ett leende. Henkes mamma, syster och pappa var förbi just och hämtade en bil och lämnade lite mat åt oss. Hon tyckte jag såg mycket piggare ut idag, och det gör jag. Det är stor skillnad på att slippa må illa, få behålla maten och inte ha sådär döont. Det är klart det känns, men det ska det ju göra. Men nu får jag ju iaf behålla medicinen :) Har fått tillbaka hostan jag hade helgen innan operationen. Slapp den precis vid operationen och efter (var ju tur det iaf), men nu är den tillbaka. Tur jag har kvar lite super hostmedicin. Så jag överlever nog.

Är som en gammal tant, jag har så mycket medicin så mamma köpte mig en stor docett. haha Annars ligger jag här i soffan på min vanliga plats nu för tiden. Gör så ont när jag är uppe så jag ligger mest. Telefonen har varit ganska tyst vilket är tråkigt. När jag har mått så dåligt har jag ju inte orkat prata, så då brydde jag mig inte. Men nu ju!
Var förresten lite orolig över Indien resan, men Tomas sa "Till Indien SKA du" :) Surt bara att jag hinner bara jobba typ max 2 veckor så är det dags för Indien. De lär ju hata mig på vikanskaffningen. Måste berätta det snart också, har inte sagt nåt :/

Det var min lilla operationshistoria. Kanske kommer en eller två uppföljningar om tiden efteråt. Är ju ett bra tag bort innan det är bra!

Tack för mig!

Nu ska jag ha mys med min egen Lille Skutt, med te, betapet och prata massa skit :)
Hon vet hur man får mig att må bra minsann <3

Åh, precis när jag började tycka filmen var lite, lite seg, så blev den så hemskt sorglig. Trodde aldrig jag skulle börja gråta över en sådan sak. Eller det är väl fel uttryck, jag trodde inte jag skulle börja gråta av den filmen. Fast den handlade så mycket om hunden så trodde jag aldrig att det var den som var typ "huvudpersonen" Hunden. <3 Jag känner mig igen så mycket i det... Precis som våran älskade Smirre! <3 Tänk vad mycket djur kan betyda och hur mycket man är kapabel att älska dem. Kommer ihåg hela händelsen kring Smirres död så tydligt. Jag minns att Carro ringde mig samma kväll och frågade hur du var. Jag berättade att Smirre hade dött och hon trodde inte på mig. Nu har vi ju Tjorven och hon är minst lika underbar och älskad som Smirre var. Men Smirre var den första katten som vi alla i familjen verkligen älskade och han var så snäll och lydig... Och kramgo! Haha fan, jag sitter och gråter över en katt som varit död i 6 år. Eller egentligen var det ju filmen... Men ja, ni fattar! Se filmen, om ni inte gjort det! Nu ska jag borsta tänderna och lägga mig och läsa (ifall ni ville veta) haha Nu blev jag ju sugen att krama underbara, lilla Tjorven! 


Tjorven älskar att lilla på gruset i solen på somrarna <3

Godnatt!

Gott nytt år allesammans!



Jag önskar er ett riktigt toppenår 2010! Hoppas alla era önskningar och förhoppningar slår in. Hoppas det blir mycket kärlek, gemskap, glädje och lycka i era liv.


Dessa bilder tog jag när vi körde hem från Kåbban igår. Det var så himla vackert med röken och solnedgången i Storforsen. 1 minut senare så gick solen ner typ! Riktigt lyckat :)

Gott nytt 2010 mina vänner!

Vad tycker ni om deras gran? Om ni jämför med våran ;) ?


Henkes föräldrar har byagranen minsann :) Den har växt på det stället, så det är ingen fejk ;) Mycket ståtlig och fin!

Ja, nu var det några dagar sedan jag skrev sist. Julen har hunnit passera och nyåret står inför våra dörrar. Julafton var jättemysig, lite stressigt dock att fara mellan olika familjer. Vi har redan sagt att det var första och sista gången. Vi åt julgröt på morgonen hos Henkes familj. Klädde deras gran och mös på morgonen. Sedan vid två tiden bar det av till min äldsta bror och åt jullunch och myste lite innan det bar av till faster för att lämna lite julklappar. Sedan bar det av till Arnis igen för att förbereda julmiddagen. Efter middagen blev det mys i "salen", som de kallar det rummet. Åt lite godis och sedan började vi öppna julklappar. Det har tydligen inte varit så många julklappar under granen på många år. Sedan var vi där till kvällen då det bar av hemåt där vi beundrade våra fina klappar innan vi lade oss för natten. Jag fick många fina klappar minsann :) Hade tydligen varit väldigt snäll i år! ;)



Juldagen blev det tjejfest hos Erika och sedan utgång på Sparta. Svinkul! Träffade massa gamla klasskompisar och vänner. Mycket kul! Vid tolv begav vi oss hemåt (utgång kl 10 för det var först till kvarn) Så vid tolv ville Henke hem. :) Nu en pik till Erika. Du MÅSTE ge det mer än 10 minuter innan du far hem ;) Det var jätteroligt, du skulle ha haft jätteroligt med oss :)

Nu mina vänner, kommer ni inte tro vad jag gör. Jag är på lan med Henke hos Jeppe. Haha. Spelar WOW, fattar dock INGENTING. Tog paus (nu när jag skriver) efter typ 10 min, hjärnan blir fullproppad med information. Jag skulle vilja testa det gamla Warcraft, det minns jag att jag och Nicklas spelade när vi var små. :) Men vad gör jag inte för min älskling? ;) Måste ju faktiskt spela det först innan jag kan säga mina åsikter om det. (Som har varit alldeles för många)

Puss på er och god fortsättning! Måste ju skriva en årssummering också. Dock kommer jag nog inte vara för ärlig i år, det har hänt väldigt mycket detta år. Det blir för tråkigt för er läsare att läsa. Men det kommer en årssummering, någong gång :) Kanske i början av januari om jag inte hinner nu under dessa dagar.

Måste också skriva att jag tänker på Anna som firade jul i New York och snart borde vara på väg söderut mot Fourt Lauderdale för att fira nyår där. Inte alls avis på dig ;) (jo jag är massor, massor, massor avis)!

ÄNTLIGEN HAR JAG FÅTT EN OPERATIONSTID! 18 jan är det dags!

Funderar dock på hur jag ska gå tillväga... Det borde anmälas... Carro tycker det (även jag) och även min äldsta bror. Han är bra på sånt så han ska undersöka lite. Carro vet du? Någon annan som vet?

---

"JA ÄDTA DIG DARA"

Måste visa mitt ett av mina tre älskade kusinbarn! (De är som systrar för mig, så det är nästan så jag är moster åt dem alla tre) ;)

Han gjorde min dag då jag var där i onsdags. Han pratar inte så jättetydligt, men så kramade han mig och sa "ja ädta dig dara" jag blev så rörd och så var jag ju tvungen fråga om jag hörde rätt "menar du att du älskar mig emil" "aaa" och så kramade han mig ännu mer. Jag svarade ju att jag älskar honom också! Myyyycket! <3 Älskade barn.


Han tyckte det var kul att hålla för ögonen. Dock lurade jag honom flera gånger. På kameran lyser en lampa, och när den gjorde det då trodde han det var blixten och så släppte han händerna och DÅ tryckte jag av ;) Då såg det ut som den här nedan:P


Älskade, älskade barn! <3

Nu förväntar sig Henke ett blogginlägg... (Han har sagt det, ja) Vill ni veta varför? JO, det har hänt någonting STORT idag! JAG HAR SETT KLART ALLA TRE SAGAN OM RINGEN FILMERNA!! Haha, det ni! Vill ni veta vad jag tyckte? (Det vill Henke veta). Ja, det var faktiskt inte så dåligt som jag sagt innan. I början var det lite jobbigt för jag fattade ingenting. Och jag tror fortfarande jag inte skulle ha orkat se klart, om det inte var så att jag kunde fråga Henke varje gång jag inte hängde med vad som hände. Men, ja det gick faktiskt att se, och jag tyckte inte det var helt så dåligt, nej. ;) DET NI! Det här inlägget får till och med hamna i kategorin speciellt. Bara för Henkes skull ;) (och nu förväntar jag mig en lååååång kärlekskommentar från hans sida ;)

-13 grader och kylan biter sig in. Den kryper sig närmare och närmare in på kroppen. Jag hatar att frysa. Hellre svettas jag ihjäl än fryser ihjäl. Kallare ska det bli, sägs det :S Det vackra är att det är vackert ute, snön ligger kvar på träden och det är alldeles vitt på marken. Det är vackert. Julen närmare sig med stormsteg, för första gången sedan jag tog studenten är jag "ledig" hela julen. Det känns konstigt. Jag ska verkligen försöka njuta av den, för vem vet när jag är ledig julen nästa gång? På måndag är det dags för att träffa finfina vänner och gå på julkonsert och få den där extra, extra, fina julkänslan. Jag hoppas den kommer i år igen :) Det är alltså bara 5 dagar kvar! Galet! 


 
Vår superfina julgran! Den är så tät och fin. Det var jättesvårt att fota den så att ni skulle kunna få se den som ur våra ögon. Men det är omöjligt. Vi har iaf en färgad slinga, om det inte syns. Supermysigt :) Det är så bra också att man ser julgranen ur alla våra fönster, utom möjligtvis toan och datarummet :p

Åh, vad jag hoppas!! Jag vill det här så jävla mycket! Jag vet det antagligen inte är möjligt, men hoppas kan man ju! Hoppet är det sista som överger människan!


Den här, mina vänner, den har hängt med länge. Jag minns inte riktigt hur jag fick den (kan ha varit av farmor, mamma minns du) ? Jag har skrivit "Sara S" under den med blyerts, jag trodde jag hade skrivit årtal, men det syns då inte längre. MEN, den här har en speciell betydelse för mig. Jag älskade julen när jag var liten, ännu mer än nu (om det är möjligt), och jag var så ledsen för att jag var tvungen ta bort alla fina julgrejer när julen var över. Jag gömde unden denna bakom gardinen, så inte mamma skulle se den, så kunde jag se den och tänka på julen när jag ville. haha Jag minns det sååå tydligt, hur jag tänkte, allt! Så den är värdefull för mig <3

Bara jag har mina äkta, sanna vänner så är jag lycklig! Imorgon kl 13 har jag stämt träff med en av dem <3 Det har krävts mycket energi och kraft för mig att inse att jag inte kan påverka andra, hur mkt jag än vill. Nu har jag insett det, och kommer inte försöka mer. Äkta vänner finns här, som stöd, som vän, som glädje i livet. I vått och i torrt. Oavsett vad. Och jag kan faktiskt inte påverka det. Det är vad jag har lärt mig de senaste 2 veckorna. Älskar ni som finns här! <3

Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag har helt tappat suget faktiskt. Det har hänt så mycket, som jag inte riktigt gillar. Det är dåligt. Jag förstår inte, det är så mycket jag inte förstår. Det jag försöker stå för och jag trodde andra gjorde också, det faller bit för bit. Vart tog ärligheten vägen? Det gör mig rädd. Jag har ingenting mer att säga.

By the way, för precis 22 år sedan så döptes jag. Borgerligt. I Nystrand byagård, med luciatåg och en sjungande Frida mitt i allt "HÄR KOMMER PIPPI LÅNGSTRUMP, TJOLAHOPP TJOLAHEJ TJOLAHOPPSAN SA"! (Med lucialjuset som mikrofon). Jag har hört att det kan komma att te sig i favorit i repris på mitt framtida barns dop (om den skulle råka döpas på lucia) ;)

För att utbringa lite utdelning av glädje visar jag bilder från när Mira fyllde hela 1 år. Stora tjejen nu ju!


Hon hjälpte till öppna paketen och älskade att leka med sina nya grejer :)


Kuddarna var väldigt roliga!


Ett hårband! Hur söt får man vara? Men det var inte många sekunder hon ville ha på sig det. :P Jag lyckades fånga ögonblicket!


Det är tröttsamt att fylla år, man kan inte alltid vara glad ;) Mormor Janet skulle ta upp henne och jag bara "vänta jag måste få fota henne", taskigt jag vet ;)


Kontraster från förra gråtbilden. Här håller hon på att skratta ihjäl sig hos farmor ;)



Pippi tältet var en favoritpresent. Hon har även börjat gå in i sitt eget rum nu :)

Igår firade vi alltså två år tillsammans. <3 Det känns som om det vore tre år minst. Men å andra sidan blev vi egentligen tillsammans innan den 17:e, men vi räknar från det datumet för det var första gången någon (läs frida) presenterade oss som ett par... :) När jag tänker på hur vi träffades pirrar det i magen. Det gör det fortfarande när jag ser honom och när jag tänker på alla underbara minnen vi har fått dela ihop. Ibland måste jag smygkika på hans finger för att bli påmind om att jag faktiskt är hans, att vi faktiskt hör ihop och alltid kommer att göra. (Nu är dock hans ring på krympning, så jag har inget att tjuvsnegla på) Jag tvivlar aldrig. Jag kommer aldrig att lämna honom! <3 Jag älskar dig! EVIG KÄRLEK <3