Saras liv

Efter middagen den 28:e Juli började känna något i magen som jag tänkte kanske kunde vara lite svaga värkar men jag tänkte inte mer på det. Vi var i stugan och vi plockade hjortron under dagen och körde fyrhjuling och fiskade även. Mycket på gång alltså.  När vi satt ute vid eldstaden vid middagen och efter middagen så kände jag något pyttelite som jag tänkte kunde ev vara något tecken... Det komiska var att dagen innan så var vi i Henke & Lollos stuga och vi var ute på sjön och fiskade. LÄNGE! Jag var så rastlös och karlarna ville inte hem. Till slut sa jag "snart ljuger jag å säger jag har fått värkar". haha Tänk om jag ens kunnat ana att det skulle starta redan dagen efteråt. :)

 
Fyrhjulingsutflykt den 28:e några timmar innan det satte igång.

 

Henke vid eldstaden <3

 

 Ute på sjön!

 

Jag låg och vände och vred på mig till halv fyra då jag väckte Henrik och sa att jag trodde jag hade värkar och det var ändå fyra, fem minuter mellan dem bara. Så vi bestämde oss för att i alla fall köra hemåt och att ringa Sunderbyn och kolla läget efter vägen. Vi väckte blivande mormorn för att säga att vi åkte hemåt. Efter vägen klockade vi värkarna och ringde in till Sunderbyn som tyckte vi kunde komma in för att kolla läget. Väl där så kollade dem hur öppen jag var och jag var bara öppen en cm och runt 3-4 min mellan värkarna. Men hon tyckte inte de var så kraftiga så vi fick med oss hem en insomningstablett, bricanyl tablett och panodil så jag skulle få sova. Och det funkade. Jag sov några timmar och när jag vaknade hade jag inga värkar.

Då var det alltså söndag den 29:e Juli. Då passade vi på att städa lite grann, och jag tvättade lite tvätt. (!!) Sedan såg vi film och myste tillsammans och köpte hem pizza som vi åt. Vid fyra tiden började jag känna av värkarna igen men det var ganska långt mellan dem. Vi gick och lade oss och jag somnade och sov ganska bra fram till runt fyra tiden på morgonen.

Nu var det alltså måndag, tidig morgon den 30:e Juli. Då kunde jag inte sova mer och vi gick upp och tänkte åka in till förlossningen igen. Då var klockan runt 04:00. Men då satte vi oss i soffan och klockade värkarna och då började de klinga av lite. Så till slut gick vi och lade oss igen och jag somnade om efter många om och men...

När jag vaknade var det runt tio-femton minuter eller något mer mellan värkarna. Men det kändes ganska lugnt i magen. Jag tyckte bebisen rörde sig mindre. Jag började bli lite orolig så jag ringde till förlossningen bara för att jag tänkte att “tänk om vattnet gick imorse där på toan då jag skulle pinka och jag tyckte det kom så mycket”. Men på förlossningen trodde dem inte fallet var så. Och så var det inte heller med facit i hand. Henke ringde även till cederkliniken för att få prata med barnmorskan om hon kanske kunde kolla hur öppen jag var. Men hon var upptagen och hon som han fick prata med sa “kan hon ringa upp imorgon”, Henke bara “eh nääe, alltså vi tror att kanske vattnet gått å tjejen har värkar så hon måste ringa upp så fort som möjligt”. Men detta telefonsamtal dröjde. Men vi var även på stan för att fördriva tiden, på classes och datorfixarna, och åkte förbi Peppe för Henke skulle hjälpa honom med lite datagrejer. Sedan skulle Peppe köpa en ipad i Luleå på Elgiganten så vi åkte i vår bil dit med honom. Ni kan ju tänka er blickarna på Elgiganten då jag fick stanna till och luta mig lite mot Henke och andas genom värkarna. Haha I efterhand så fattar jag inte hur jag orkade. Men jag ville bara få tiden att gå och tyckte vi lika gärna kunde slå följe med Peppe. ;) På något sätt så var det skönt att ha något att göra, för tiden gick snabbare. 

På hemvägen började det bli tätare mellan värkarna igen. Vi stannade utanför “Sunes” efter att ha släppt av Peppe för att Henke skulle köpa sig ett “litet lyx”. Och i bilen då vi släppte av Peppe så ringde barnmorskan. Hon lugnade mig något och sa att även om det är 15 minuter mellan värkarna så kan man åka in till förlossningen. De är ju där för vår skull. Man ska inte känna sig som att man åker dit i onödan (om det nu blir så) tyckte hon. Vi åkte hem och åt. Henke sin hamburgare och jag kyckling, ris och currysås. Sedan tog jag mig ett bad, men jag tyckte inte det hjälpte. Något lättare att slappna av men värkarna gjorde ju lika ont. De började bli nästan dubbelt så starka som de andra värkarna jag hade. Efter badet tänkte vi se film men jag hade så ont så det gick inte. Jag försökte lägga mig och sova men det gick inte heller och värkarna gjorde ondare och ondare. Till slut började jag gråta av både smärta och frustration. Skulle aldrig bebis komma?