Saras liv

Jag har ätit sen middag som bestod av plättar och mormors hjortronsylt. Ja, nu kanske några reagerade över mormors, hur är det möjligt? Jo, jag har länge haft en påse av mormors egenplockade hjortron i frysen. Ikväll kände jag att nu var det dags att göra sylt av den och njuta av en god måltid och tänka på min älskade lilla mormor. Hon var verkligen världens bästa mormor. Jag tänker ofta på henne. Jag tänker hur hon skulle se ut nu, vad hon skulle tycka om Henrik, vad hon skulle kunna ge mig för råd när jag som mest behöver dem... Jag tänker vad roligt hon och jag skulle ha haft tillsammans nu när jag bor på hennes älskade Djupviken. <3 Jag vet de mesta av svaren på mina frågor för att jag kände henne så bra. Jag är så tacksam att jag ändå fick ha henne under nästan hela min uppväxt. Jag vet att hon skulle älska Henrik och se honom precis så som jag gör, hon skulle se honom genom mina ögon och jag önskar så att hon kunde få göra det! Och att han skulle ha fått den äran att få träffa min älskade, fina, gulliga mormor. Jag har ett minne av henne som jag har tänkt på jättemycket den senaste tiden som är ifrån hennes älskade Kuri. <3 Jag kommer ihåg att jag tänkte "men vars är mormor" och så gick jag och knackade på, på hennes lilla stuga. Där satt hon vid köksbordet och löste korsord och drack kaffe. Jag slog mig ner och vi pratade om lite allt möjligt. Jag kommer ihåg att vi pratade om hur det var för mig i skolan... Jag tror det kan ha varit sista gången hon var i stugan... Min älskade lilla mormor, jag saknar dig så! Jag skulle så mycket vilja prata med dig, prata om allt du har missat, visa dig vårt hus, gå promenader tillsammans, som du så mycket tyckte om <3 Du dog för ung, du hade så mycket kvar i livet som du inte hade hunnit vara med om, så mycket som jag har kvar att göra med dig men som jag aldrig kommer få uppleva med dig. Jag hade velat ha dig vid min sida den dagen jag gifter mig, när vi köpte hus hade jag direkt velat visa dig alla våra planer... Den dagen vi får barn skulle jag vilja du fick hålla och se ditt barnbarnsbarn... Det finns som sagt så himla mycket jag skulle vilja dela med dig...

Av allt jag har lärt mig av dig så är konsten att älska och hjälpa andra människor det största.

Att jag vet hur lätt jag kan tappa mina nära, och hur fort det kan gå, gör att jag är så himla tacksam för de jag har, jag kan aldrig lämna farfar och farmor också för den delen, utan att ha gett honom/henne en kram. Jag önskar så att farfar finns där på mina stora dagar. Men samtidigt så förstår jag ju att han antagligen inte kommer vara där vid alla dessa dagar. Han är gammal och jag menar, innan vi gifter oss kan det ha gått många år. Jag kan ju inte förvänta mig att gubben ska bli över hundra år;) Men ack så roligt det vore! (så länge han får vara pigg också då)

Jag älskar er, alla mina nära och så, så kära <3