Saras liv

Jag brukar tycka jag gör ett bra jobb. Jag brukar tycka att jag faktiskt är bra på mitt jobb. Det är få saker jag verkligen tycker jag är bra på. Men nu tycker jag inte det. Ikväll har jag ifrågasatt mig själv hela tiden, och då menar jag hela tiden. Rätt jobbigt faktiskt. Och jag var så himla trött. Höll på att somna hela tiden och fick kväva mina gäspningar så ingen skulle se hur trött jag var. Men det slank nog fram eller annan ändå. Hur dålig är jag inte då?

Känns iaf bra att jag har jobbet på min sida, alltså mina arbetskamrater. De förstår hur jag tänker och jag tänker att det är en fördel sedan, när jag ska börja om att jobba igen.

Ikväll har jag avstått något som, jag vet inte om någon annan än jag egentligen bryr sig, eller jo en kanske.... Men ingen kan förstå hur stor grej det är att ha avstått fast jag verkligen hade planerat in i minsta detalj hela dagen och kvällen för att hinna. "Det är väl bra" tänker de flesta, men för mig är det JÄTTE jobbigt. Det ropas i mitt huvud hela tiden att jag borde göra den grejen. Men jag tänker inte göra det. P. U. N. K. T.

Hoppas det går bra och att jag får höra det jag vill höra imorgon. Samtidigt står jag inför en jobbig, vad ska jag kalla det? Konversation kanske. Det skulle vara skönt att bara sopa det under mattan, jag har fått allt att låta så bra och nu måste jag säga det. Men jag vet att hon förstår, men det är ändå jobbigt! Vad jag vet är att det är förmodligen en jobbig dag som väntar mig imorgon... s u c k .