Saras liv

Igår var en dag som hette duga. Ojojoj.... Jag och Erika var iaf på spinning på kvällen och så skulle vi gå upp på gymmet, jag skulle bland annat köra min knämaskin och behövde nytt "viktschema", eller vad man ska kalla det. Och jag såg sjukgymnasten där! (inte ofta vi är där samtidigt numera). Hon sa något som berörde mig. SÅ rak på sak, så ärlig och just vad jag behövde höra. Och en kram var just vad jag behövde då. En stärkande sådan.

Man får inte vara rädd.