Saras liv

Idag måste jag bara citera ett stycke ur boken jag håller på att läsa. :) Tänk alltså på att det är en bok om en kvinna som far runt på olika boende och liknande för att testa hur vården fungerar. De flesta boende är dementa ur detta stycke.

"När jag kommer tillbaka till avdelningen möter jag Anita. Hon är festklädd i glittrig, men matfläckig, tröja med djurmotiv.
- Jag vet inte hur länge jag kommer att stanna här. Kanske kan jag åka hem snart, funderar hon.
- Men kan du inte stanna hos oss över sommaren i alla fall? frågar jag.
Anita muttrar lite, men låter sig till slut övertalas. När jag tar med henne in till köket får jag, överraskande nog, en puss på kinden.
- Vissa ansikten tycker man om, och du har ett sånt, säger hon.
När hon senare ser hur jag lägger in en prilla rynkar hon försämt på näsan.
- Jag som trodde på dig. Nu sjönk du, säger hon och visar med handen hur jag dalar.
Vi skrattar tillsammans."

Jag bara ler då jag läser detta. Det är så sött, bra och fint.