Saras liv

Nyårsafton kände jag faktiskt den första "riktiga" sparken i magen.. Ev kan jag ha känt något den 26:e dec när Anna och Sara var här och vi satt och snackade just om detta att jag inte känt något. Men jag tror det var något annat jag kände just då. Med tanke på hur lite det fortfarande känns, fast det gått några veckor sedan dess nu.

 

Vi har ju varit på ultraljud och moderkakan låg i framvägg och ligger även för utgången så vi ska på ultraljud i v.32 igen för att se så den flyttat sig (som den oftast gjort). Så det blir kul att få se pyret en gång till. :) Men det förklarar också varför jag känner mindre än med Melissa. I denna vecka med Melissa kunde Henke se första sparken. :)

 

I förra veckan har vi faktiskt köpt de första plaggen till lillgrodan. Vi lär ju inte behöva köpa så mycket då vi har kvar nästan allt från Melissa. :) Men lite nytt vill man ju faktiskt ha. :)

 

Jag hoppas att jag ska ta in graviditeten bättre nu när det börjar kännas lite. Det känns i alla fall lite som att jag vågar tro att detta ska gå vägen. 

 

För en tid sedan kunde även Henke känna första sparken. Jag låg i soffan och gjorde ingenting och han var nere och spelade dator. Så sparkades det rätt mkt så jag skickade ett sms till honom. Så hör jag hur han kommer RUSANDES upp för att känna. Så söt! Och han tycktes känna en liten kick i handen på honom. Det känns inte alls som med Melissa. Jag kommer ihåg att jag kände "fjärilar" i magen innan jag kände sparkar... Nu kände jag ju bara "sparkar" på en gång. :) 

 

Jag har tänkt allt mer på sista tiden på en grej... Ett liv släcktes och ett liv tändes strax efter. Det känns fint att tänka så. Farmor var så himla barnkär och jag vill tro att hon är med oss och skyddar detta lilla barn. Och när jag tänker så... Så är det ju klart det kommer gå vägen, eller hur? Jag kommer ihåg på begravningen... Då såg jag upp mot fönstret och tittade rakt fram mot kistan och tänkte den tanken. Tänk om hon skulle ha fått vara med att verkligen se och uppleva att vara gammelfarmor och jag tänkte hur mycket vi önskade att vi snart skulle få bli gravida. Hon skulle verkligen ha älskat gammelfarmorlivet. <3

 

Nu håller jag även på att fixa inför graviditetspenningansökan. Bäst att göra det innan resan så jag inte glömmer bort/skjuter det på framtiden. Tacksam jag har kvar det jag skrev förra gången. Har bara ändrat så det är mer aktuellt där jag jobbar just nu.

 

Annars så har magen börjat växa och ta fart nu. Den var betydligt mindre än med Melissa innan. Och den har en rundare form nu också. Nu är den nog ungefär lika "stor" bara rundare och mindre kantig. Ska bli kul när vi börjar mäta sf måttet hos BM. :)

 

 

Sitter här ikväll igen och flyttar över och säkerhetskopierar x2 alla mina bilder. Det tar sin tid vill jag lova. :) Men jag närmar mig...

 

 

Vilken lugn och skön helg vi haft. I fredags åkte vi och badade i varmbassängen i Öjebyn. Melissa har ju varit och är ganska skraj och så för duschar och vatten (när hon inte kan gå i själv). Men det gick hur bra som helst. Så nu ska vi bli bättre på att åka och bada. Vi tänkte kanske fara redan imorgon. :) Det är så mysigt att fara iväg sådär. Även om vi inte badade länge i fredags så njöt jag verkligen varje sekund. Familjelivet när det är som bäst. <3 

Har dock saknar mina vänner i Umeå i helgen. Hur underbart vore det inte att ni hade hängt med där i varmvattenbassängen? <3 Önskar vi bodde närmare varann!

 

Annars är jag rätt rastlös just nu. Vi har urspungligen haft mycket planer för denna dag men ingenting vartav. Först tänkte vi kåbban men struntade ganska snabbt i det pga vädret. Sedan tänkte vi Vallsan (åka bob å grilla och picnknicka), men det var dels så dålig uppslutning då ville gärna få med någon fler än vi (ja, vi hade kunnat åka själva också, men vi kände inte för det nu), sen kändes det trist med snöblåsten för Melissas del när man ändå är ute ett par timmar om man far sådär... Så då grillade vi i gillestugan istället.haha Och så har jag bakat limpa! Vi grillade pinnbröd och Melissa käkade korvsnärtar. Hon älskar korv. :) Hennes farfar log nog i himlen när han tittade ner på henne. :) 

 

Och ikväll har vi inte gjort många knop alls. Mest myst och lekt lite. Nu myser jag med en eld i gillestugan å sorterar bilder som sagt. Ösig lördagskväll. :P Kanske det blir en film med gubben min senare. :) Rätt skönt med så här lugna helger ibland dock. :) 

 

Det blev bra med uppdatering nu. haha Hoppas det glädjer någon!

 

På måndag blir det läkarbesök för att se hur återgången till jobbet kommer se ut, om jag nu börjar jobba igen nu... Om jag ska vara ärlig så vet jag varken bu eller bä. Får se helt enkelt. Jag litar på läkaren. Hon är nog en av de bästa läkare jag stött på.  

 

 

 

Ja, detta har ju blivit lite av en årstradition så måste ju göra det även i år. :) Vi får se hur det går. :)

Januari gick i vardagens tecken. Jag hade börjat komma in i min nya arbetsgrupp men det var ingen trevlig stämning på jobbet och det började pratas om en delning av gruppen vilket jag bara tyckte kunde bli bättre. Melissa fick sin första magsjuka och även Henke åkte dit samtidigt. Jag blev dålig i magen "bara" men klarade mig från själva vinterkräksjukan som både Henke och Melissa hade. Det var inte lätt alltså. Melissa var även förkyld under månaden. 

 

Februari kom och nu blev det säkert att arbetsgruppen skulle delas från och med 1 mars. Kändes skönt. Melissa blev även dunderförkyld igen. Och vi längtade och såg fram emot vår ledighet tillsammans i mars. 

 

Mars kom och det var underbart att få vara ledig tillsammans sådär en helt vanlig MÅNAD. Mars liksom. :) Vi inledde Mars månad och ledigheten med en brakfest för världens bästa make. Han fyllde ju nämligen 30 år! :)  Oj så roligt och allt blev verkligen sååå lyckat! Helikopterflygning (och körning), badtunna och de flesta vännerna var på plats och firade honom. Han var så glad!

 

 

Vi var i stugan, vi fixade hemma och vi var till Vassejaur till Henriks systers "stuga". Vi åkte slalom i Riksgränsen och Björkliden. Var en fantastisk resa. :) Misstänkte på slutet av den resan att jag ev var gravid, men jag trodde inte alls det men Henke skämtade om det många gånger. 

 

En vecka senare så tyckte även jag det var skumt att mensen inte kommit. Vi köpte ett test men jag kollade knappt på det då jag var säker på att det skulle vara negativt. Vi hade ju faktiskt planerat detta, att det skulle gå en månad till innan vi skull börja försöka "få" syskon. Men Henke kollade och utbrast "jajemän, här blir det bebis". haha Världens bästa Aylin föddes också den 14:e mars (på min namnsdag) hihi. :)

  

Det blev april och vi jobbade och vi var och åkte slalom i kåbban då tillfällen dök upp. Vi var ute mycket och lekte. Jag var även på en väldigt trevlig after work med mammagruppen. 

 

Maj kom och herregud vilket väder! Vi cyklade mycket och var ute så mycket vi hann med. :) Vi var på grandagen som var så mysig! Jonas krockade med en älg vilket omskakade oss alla såklart. På slutet av månaden så var det ju morsdag. Morsdag kom och med morsdag kom också en blödning. Vi förstod direkt det var missfall. Henke hade ju dock planerat värsta överraskningen till morsdag. Vi var i Sikfors och åt trerätters och även min mamma och pappa var där. Försökte hålla ihop trots blödningen på morgonen. Sprang in flera gånger på toan för att kolla läget. Usch och fy så dåligt jag mådde då det konstaterades missall (mission abortion) dagen efteråt. Det hade varit dött sen vecka 7. Och det blev ju inte bättre då jag aldrig slutade blöda. ( Ville ju bara det skulle sluta så jag skulle få "lämna" det och gå vidare).

 

Juni kom och jag slutade aldrig blöda.  Men med juni kom också sommarens ledighet vilket jag verkligen behövde. Vädret var ju väldigt dåligt där i början, så man blev ju lite orolig, men så vände vädret och blev ju den bästa sommaren (vädermässigt) på länge. 

 

Vi firade vår första bröllopsdag med att åka iväg och bo på hotell i Luleå. Vi åt en mysig och god middag och strosade runt och kikade lite i stan och avslutade med en bio. Första gången vi var iväg sådär bara vi två och sov på hotell. Det hoppas jag kan bli en återkommande tradition. Fast nu i 2015 så lär det ju bli med bebis eller höggravid. ;)

 

 

Midsommar firade vi lugnt och stillsamt i vår underbara stuga. Det finns ett lugn där som inte går att få någon annanstans. <3

 

I juli var vi också i stugan. Henke byggde och snickrade och jag oljade det han byggde. Det blev så fint! Vi njöt av lugnet, lekte med Melissa och gungade och gungade och gungade. :) Och jag sörjde att jag inte kunde bada i det underbart fina vädret.

Sofie och Davut gifte sig och Aylin namngavs. Det var så fint! <3 Jag var även fotograf, vilket var kul. :) Melissa fick vi dock inte att somna där i vagnen så vi blev tvugna att åka hem tidigare vilket var så synd. Och Henke hade febern. Men vilken dag det var. Så mycket kärlek! <3

 

Vi badade och grillade med vänner (och även bara lilla familjen). Vi var mycket ute med grannarna så barnen fick leka och bada tillsammans. 

 

Vi åkte till Kuoksu och hade en riktigt härlig tripp till min svägerska. Det var så kul att se

 hur dom bor och få se renmärkningen med alla tusen renarna samtidigt. Det var så mäktigt. :) Och Melissa pratar fortfarande, faktiskt, om det. Speciellt hur renarna låter. Det har hon koll på. :) Hon kommer väl säkert inte ihåg själva upplevelsen, men hon och renar har ett speciellt band till Connys stora förtjusning. ;)

 

Vi åkte och campade i Lycksele med Nicklas & Sandra och det var såå underbart. Jag hade även fått klartecken att jag nu fick bada. Så jag och Sandra badade en hel del :)  Och Melissa också förstås. Det var kul att vara på Djurparken och se Melissas stora förtjusning och glädje. Den trippen är nog en av sommarens höjdpunkter alltså! Sedan när vi åkte hem så följde N & S med och campade ute på vår gård. hihi. :) Och vi spelade skipbo varje kväll :) 

 

Och MELISSA fyllde 2 år! Det var också så mysigt. Släkten var här och firade henne och våra vänner och några av Melissas vänner. Oj vilka fina dagar det var! Det var så kul när hela släkten var här samtidigt (fast vi inte sagt någon särskild tid). Melissa var så lycklig också!

 

Augusti inleddes med ännu mer badande och finväder. Henke byggde på på entrébygget. Jag målade. :) Vi cyklade på utflykter mycket och bara njöt. 

Det blev dags att återgå till jobbet igen efter sommarens ledigheter. Första dagen på jobbet får jag det tråkiga beskedet att min älskade farmor somnat in. Oj vad jag saknar henne! <3 Det var en sorgsen tid för mig och jag tänkte även mycket på missfallet som började komma ikapp mig mer och mer. Skulle vi nånsin kunna få ett barn igen?

 

September kom och det var hektiskt på jobbet och mycket att göra. Vi var iväg på arbetslagsutveckling till Storforsen. Det var verkligen trevligt att få en bild av alla kollegor "privat" sett liksom.

 

Vi var till Stockholm för att hälsa på den andra svägerskan min. "Faster Molpe" som Melissa säger. (Hon kallas alltså Molpe av familjen). Det var underbara dagar de också och också en riktig höjdpunkt från året. Vi gjorde utflykter till Junibacken, skansen, vattenmuseumet och gjorde stan och en massa annat kul. Vi var ju även hos Stefan, Anna och Albin. Så mysigt! Jag skrev nog aldrig om varken Stockholmsresan eller Lycksele här va? Dåligt av mig!  Jag har ett extra fint minne då jag och Anna såg film och myste sista kvällen i Stockholm. Vi pratade mycket. (Så skönt att kunna ha en så fin, avslappnad relation oss emellan fast vi träffas så himla sällan). Kommer ihåg att jag satt där och tänkte på hur fint det var liksom. 

 

När vi kom hem från Stockholm så misstänkte vi vi ev kunde vara gravida igen. Men vi vågade inte hoppas. Men mensen skulle ju faktiskt ha kommit under helgen men det hade den inte gjort. Direkt vi kom hem gjorde jag ett test (hade några billiga "skit" stickor hemma), och det var 2 sträck. Är det sant? Jag sprang till Henke och visade och lyckan i hans ögon kommer jag aldrig glömma. <3 

 

Vi berättade för våra föräldrar rätt omgående, men inte långt därefter så fick jag en blödning på jobbet. Jag bröt ihop. Nu tänkte vi att det är kört för alltid. Vi kommer aldrig få något mer barn. Redan dagen efter fick vi komma på ultraljud där hon konstaterar att det ser bra ut men att det är för tidigt för att se ett foster. Men hon kunde även se en till tom (ev) hinnsäck. Hon sa att det kan förklara blödningen, men hon sa också "jag säger inte att det är två men ja, du ser ju här", och så visade hon mig. Det var verkligen omvälvande. Vi var alltså fortfarande gravida? Hade det varit tvillingar? Det gick inte att ta in. 

 

Oktober kom och jag var så sjukt trött och mådde inte särskilt bra. Järnvärdet var ju på tok för lågt och hade varit det under en väldigt lång tid. Jag kunde inte riktigt glädjas åt graviditeten. Jag vågade inte tro på det. Jag fyllde år. De närmaste var här och fikade. Melissa var sjuk i 2 veckor och var verkligen krasslig och hängig lillstackaren. Hennes första riktigt kraftiga förkylning. 

 

November kom och jag minns ärligt talat inte så mycket av månaden. Vi var i Levi och åkte slalom. Det var skönt. När jag åker slalom glömmer jag allting annat. En riktig frihetskänsla. <3  Och jag och Camilla bokade helt spontant en utlandstripp tillsammans. :D Var på ett extra ultraljud i vecka 10 för att jag kanske skulle kunna ta in allt bättre. Allt såg bra ut.  Erika hade även ordnat en tjejkväll i Älvsbyn med Yoga, rawfood middag och lite fest sedan. Då berättade jag att vi skulle ha barn igen (förhoppningsvis) och sedan blev det väl "officiellt" strax därefter. 

 

December kom och jag bröt ihop totalt. Nu orkade jag inte hålla mig uppe längre. Hela månaden har varit riktigt tung för mig (egentligen hela hösten), och jag vet inte hur jag lyckats hålla mig uppe. Eller jo, det måste vara tack vare min fantastiska man och dotter förstås. Utan Henkes fina stöttning och hans axel att luta mig mot vet jag inte hur det hade gått. Och att ha en liten fantastisk dotter gör ju att jag orkar. Men jag får också mycket dåligt samvete gentemot henne när jag inte orkar. När jag gråter inför henne (som ibland inte går att undvika) och hon säger "mamma är ledsen" och springer fram och kramar mig och klappar mig ömt på axeln.

 

December var annars en fin månad. Vi firade ju jul i lugnets vrå hos svärmor och var där länge. Nyår hade vi ganska länga inga planer för. Vi hade pratat löst om några olika alternativ, men de flesta andra hade planer redan. Jag kände mest för att egentligen bara vara hemma och göra ingenting. Äta pizza typ. Men då var Henke och Lollo här som tur var och pratade om att de inte hade några planer. Så sagt och gjort. Då bestämde vi att fira nyår i stugan om det inte skulle vara så kallt. Och det var trevligt. Och som sagt. Stugan är en speciell plats, en speciell luft. Kände det direkt jag kom dit, som alltid förr. Men det tar även på krafterna att vara "social" under så lång tid, då vi knappt hann mellanlanda mellan jul och nyårsfirandet. Men det har varit en fin tid trots lång tid för återhämtning sedan. Vi har haft så otroligt många fina dagar så ojojoj. Det värmer mitt hjärta att tänka på!

 

Så tack 2014 för i år! Det har varit ett tungt år, men det har även varit mycket glädje, kärlek och lycka. Jag är så glad för alla vännerna vi har, jag är så glad för min fina, lilla familj och för att vår kärlek växer sig större och större och att vi tar oss igenom allt tillsammans. Av alla tyngder så blir vi starkare och starkare tillsammans, så är det! <3

 

2015 välkomnar vi med öppna armar. Jag vet att 2015 kommer bli ett superbra år! Det finns så mycket att glädjas för! Vi ska få bebis, några vänner ska också få bebis (framförallt våra nära vänner Jim och Sara). Så underbart! Anna får sin examen, och så deras bröllop till sommarn! Vilket år 2015 blir av bara det, eller hur? <3 Och så tror jag att Anna och Jesper kommer hitta sitt hus också. ;) Och det jag spår brukar stämma. ;)