Saras liv

Nyårsafton kände jag faktiskt den första "riktiga" sparken i magen.. Ev kan jag ha känt något den 26:e dec när Anna och Sara var här och vi satt och snackade just om detta att jag inte känt något. Men jag tror det var något annat jag kände just då. Med tanke på hur lite det fortfarande känns, fast det gått några veckor sedan dess nu.

 

Vi har ju varit på ultraljud och moderkakan låg i framvägg och ligger även för utgången så vi ska på ultraljud i v.32 igen för att se så den flyttat sig (som den oftast gjort). Så det blir kul att få se pyret en gång till. :) Men det förklarar också varför jag känner mindre än med Melissa. I denna vecka med Melissa kunde Henke se första sparken. :)

 

I förra veckan har vi faktiskt köpt de första plaggen till lillgrodan. Vi lär ju inte behöva köpa så mycket då vi har kvar nästan allt från Melissa. :) Men lite nytt vill man ju faktiskt ha. :)

 

Jag hoppas att jag ska ta in graviditeten bättre nu när det börjar kännas lite. Det känns i alla fall lite som att jag vågar tro att detta ska gå vägen. 

 

För en tid sedan kunde även Henke känna första sparken. Jag låg i soffan och gjorde ingenting och han var nere och spelade dator. Så sparkades det rätt mkt så jag skickade ett sms till honom. Så hör jag hur han kommer RUSANDES upp för att känna. Så söt! Och han tycktes känna en liten kick i handen på honom. Det känns inte alls som med Melissa. Jag kommer ihåg att jag kände "fjärilar" i magen innan jag kände sparkar... Nu kände jag ju bara "sparkar" på en gång. :) 

 

Jag har tänkt allt mer på sista tiden på en grej... Ett liv släcktes och ett liv tändes strax efter. Det känns fint att tänka så. Farmor var så himla barnkär och jag vill tro att hon är med oss och skyddar detta lilla barn. Och när jag tänker så... Så är det ju klart det kommer gå vägen, eller hur? Jag kommer ihåg på begravningen... Då såg jag upp mot fönstret och tittade rakt fram mot kistan och tänkte den tanken. Tänk om hon skulle ha fått vara med att verkligen se och uppleva att vara gammelfarmor och jag tänkte hur mycket vi önskade att vi snart skulle få bli gravida. Hon skulle verkligen ha älskat gammelfarmorlivet. <3

 

Nu håller jag även på att fixa inför graviditetspenningansökan. Bäst att göra det innan resan så jag inte glömmer bort/skjuter det på framtiden. Tacksam jag har kvar det jag skrev förra gången. Har bara ändrat så det är mer aktuellt där jag jobbar just nu.

 

Annars så har magen börjat växa och ta fart nu. Den var betydligt mindre än med Melissa innan. Och den har en rundare form nu också. Nu är den nog ungefär lika "stor" bara rundare och mindre kantig. Ska bli kul när vi börjar mäta sf måttet hos BM. :)