Saras liv

Igår var en fin dag jobbmässigt. Det var så mysigt. Jag kom på jobbet på morgonen och hade helt glömt att det var lucia -min dopdag ;)


Har suddat ut ansiktet pga tystnadsplikten! Så himla söt!

Så eftersom mitt minne svek mig igen fick jag fara hem och hämta lite grejer lite snabbt sådär. (Tur jag bor nära jobbet). Vi skulle alltså ha ett kort litet luciatåg på fyra personer. Tänk vad fint att få göra detta på arbetstid (13-15). Underbart. Vi jobbade på riktigt bra, vi hann lussa för 12 vårdtagare, 14 om vi ska räkna med två st som inte var hemma! Många började gråta för de blev så rörda och glada över att vi tänker på dem. :) Några gånger var det svårt att klara av att sjunga eftersom vi också blev rörda! Sedan var det en vers vi hade lite problem med (jag som sjöng fel på samma ställe de två första gångerna) och sedan kunde inte Frida & Anna sluta skratta. haha Det var kul :)

Iaf, det jag ville ha sagt med detta inlägg är att jag är än en gång påmind om hur mycket jag älskar mitt jobb. Det är helt underbart att få möjligheten att göra gamla människor glada och få känna sig uppskattade, och jag får i min tur känna mig otroligt behövd. Detta var en bonusgrej i år att vi kunde göra detta pga av att kommunen hade för mycket pengar, men jag hoppas på att detta inte var första och enda gången för mig att få göra något liknande. Dessutom känner jag denna tacksamhet annars också, för många VT gör oss ständigt påminda genom att berätta hur mycket dem uppskattar vår hjälp. <3 Tack, för att jag har världens bästa jobb! :) (Och inte att glömma: Värdens bästa arbetsgrupp också! Jag tycker det är så ledsamt av bara tanken på att jag kanske inte får jobba kvar hos dem när jag lasar in efter sommaren. :( För det är världens bäst! Iaf Piteås bästa! Jag har träffat ett par grupper och ingen verkar som vår! VI ÄR BÄST! :D