Saras liv

Vecka 26

Ja, det tog några veckor att knåpa ihop ett inlägg med en bild där ni får se magen. :P Men de flesta vet ju redan hur den ser ut. höhö :)

Nu har det börjat bli bökigt att böja mig ner. Det gör ju nästan ont. Och att resa mig upp från liggande läge (typ i soffan) till sittande är inte så enkelt heller. Så ni kan ju föreställa er mig på jobbet då jag sitter på golvet och hjälper de gamla på med strumporna (till exempel) och sedan måste ställa mig upp... Kan ju inte stå på knäna heller då jag inte har någon känsel i vänsterknä. Eller KAN kan jag ju, men det är fruktansvärt obehagligt. :P Observera att det är konstaterande detta och jag klagar inte. Kan vara kul att ha det dokumenterat för mig senare. Det borde ju börja kännas lite mer nu då man ändå börjar bli ganska långt gången. Så konstigt vore det ju annars. :)

Sedan är ju alla så olika under graviditeter. Så jag tycker inte man ska jämföra sig med andra, då det inte finns något som är rätt eller fel, hur mycket hon eller hon gick upp i vikt, eller vad jag går upp i vikt. Eller ner för den delen också. Det finns sådana också. :) Den enas bebis växer innåt, den andras utåt, den ena spyr jämt å går ner i vikt å den andra går upp. Allas respektive barnmorskor håller ju koll så att allt är "rätt". Sedan är det ju rätt fantastiskt just hur olika det kan vara från kvinna till kvinna. En del verkar ju vara gjorda för att vara gravid medan andra mår fruktansvärt dåligt heeela tiden. Jag trodde jag skulle vara en av den sistnämnda kategorin, men det hade jag turen att inte vara. ;)

Jag är i alla fall frukstansvärt tacksam för att jag får må så pass bra. :) Att skryta är inte min grej, men än mår jag bra och njuter faktiskt av att få vara gravid. Det är en härlig tid!

Och krabaten i magen sparkar ibland ganska mycket. En kväll kunde jag inte somna för jag låg som bara och väntade på att snart kommer nästa sparkattack! ;) Men det är fortfarande bara mysigt, det gör inte ont!

Annars lullar det på här i vecka 26 också! :)

Vi längtar så mycket efter det där lilla pyret i magen. Tänk när vi har pyret i våra armar? Vårt lilla älskade mirakel. <3 Det ska bli så fantastiskt att få bli föräldrar. Men det är fortfarande overkligt. Är det verkligen vårt barn inne i min mage? Ska vi få ta hem den där bebisen från BB sedan? ;) Hoppas att allt kommer gå relativt bra och att barnet mår bra, det är det viktigaste. <3

Snart borde jag få veta om jag får graviditetspenning också. :) Senast 14:e maj BORDE beslutet ha kommit