Saras liv

Ja, kåbdalis då :P Som jag skrev så var det väldigt dimmigt på toppen, men efter halva backen lättade det som tur var. Lasseliften hade säsongsöppnat vilket innebar iaf 2 nya backar (det visste vi). Vi åkte dit och skulle åka den närmaste backen. Det var inte pistat kände jag, det var pudersnö med hål under snön. Knät hoppade och for som aldrig förr och jag kände ganska direkt att det inte skulle gå... Så jag stannade. De andra såg jag i ögonvrån svitcha längre och längre ner. Henke upptäckte att jag inte vad med så han ringde. Jag sa att jag inte kunde åka den backen pga knät, så jag hade stannat. De skulle åka ner och sedan komma upp till mig (och jag skulle försöka gå uppåt under tiden). Sagt och gjort, det gjorde jag. Dock kände jag knät även när jag skulle gå uppåt, men det gick till slut. Henke kom upp med Jeppe men ingen Fredde var med. Jag undrade vart han tagit vägen (han är ganska nybörjare på skidor), han hade ramlat x antal gånger i den backen. (Till detta hör att han åkte bakom mig, och såg att jag stannade. Jag sade till honom efteråt om det inte hade varit smartast att stanna med mig. Det höll han med om) ;) Iaf, Fredde hade ramlat och orkade inte ta sig upp, så de hade lämnat honom för att åka upp till mig och sedan åka ner och hämta honom igen. Men jag vägrade ju åka den nedfarten och ville inte vara själv kvar heller, så Jeppe åkte ner och jag och Henke skulle försöka ta oss till någon av backarna som skulle ta oss till den andra liften och restaurangen, för alla var ganska slut i kroppen. MEN, för att ta oss dit så var vi tvungen att åka genom lite skog och ett liftspår. Det gick väl bra, men när vi kom till skogen så hörde jag Henke säga "Det är ganska brant här, håll till höger". Jag stannade vid branten och tittade. Det hade blivit ett HÅL där Henke hade åkt, så jag vågade ju inte åka ner. Jag började skaka av rädsla. (Jag vet, jag är sååå feg). Henke blev irriterad för att jag inte åkte, men till slut satte jag mig ner och åkte och jag överlevde. Vi kom ner till restaurangen men ingen Jeppe eller Fredde var där. Vi ringer och då har de just tagit sig ner till Lasseliften. Till slut kom dem med en riktigt slut Fredde som hade spytt två gånger av all ansträngning, så han var megaslut kan jag lova! Iaf, vi överlevde alla och vi åkte några åk till sedan efter lunchen (dock inte Fredde). Super-G backen var bäst, som vanligt. Henke och Jeppe tyckte backen som var så hemsk var skitkul att åka så de åkte den en gång till:) Den var tydligen väääldigt hoppig backen. Dock är konsekvenserna att mitt knä är sämre än vanligt efter den slalomturen. Men det var det värt, vill åka så mycket som möjligt innan jag vet hur det blir med knät och när operationen är.

Det var det äventyret det ;)

På hemvägen stannade vi förresten och for förbi Storforsen julmarknad en sväng. Det var inte alls som jag trodde det skulle vara. Vi hade inga kontanter på oss heller, så vi kunde inte ens betala 20 kr till parkeringen. Vi försökte förklara detta för p-vakterna, men han som kom till oss förstod inte svenska så bra. Men till slut förstod han och släppte in oss ändå, tack för det snälla du! :) Men det var inte så mkt att hurra för tycker jag, men det var riktigt mysigt med alla marshaller de hade ställt dit :)