Saras liv

 

Fy sjuttsingen vad slut jag är i knoppen. Och i kroppen också för den delen. Min första jobb (intro) dag på nya jobbet har jag avklarat. Herregud. Alla gatnamn heter ju likadant! Tur att arbetskompisarna verkar snälla så jag kan ringa och fråga dom hela tiden vart jag är. ;) Alla gator heter något med gränd. Typ musikgränd, trumpetgränd, notgränd und so weither... Mest rörigt är det att hitta till alla... Och när jag väl hittat rätt gränd så är nästa bekymmer att hitta till rätt hyreshus, då alla sjuttioelva husen ser exakt likadana ut... Och att sedan komma ihåg vad jag ska göra också... (Men det har jag ju på papper med mig) Så det är väl det minsta problemet egentligen... 

 

Sedan har ju veckan som varit bestått av begravning och gravsättning också av lillans farfar. Världens roligaste farfar. Jag lovar. <3 Lillan gav farfar en sina nappar, så vet han att den är från henne. <3 Finns inga ord...

 

 

Så veckan har varit lång och tuff... Skönt att ha alla nära samlade. Alla har bott hos oss. Kändes så fruktansvärt tomt igår när det "bara" var vi tre igen... Henrik skämtade och sa att vi får skaffa fler barn. haha Det känns bra att vi kan skratta och gråta tillsammans. Inte bara jag och Henrik, utan hela hans familj. För det var så Melissas farfar var. Han var rolig och han hade alltid nära till skrattet. Så vi  har haft ganska blandade dagar tillsammans. Vi har hunnit vara ute i det fina vårvädret också... Det blir bara bilder från instagram nu. Orkar inte föra alla bilder från minneskortet... Min dator (och mobil) halleluja.... är ominstallerade. Äntligen. Så de är som nya! Ja, detta blev en rejäl blandad kompott till inlägg... 

 

Kan väl göra det till ett ännu bredare inlägg... Melissas utvecklas för fullt! Hon haskryper numera, snart kryper hon nog "på riktigt", hon kan ställa sig upp om hon har något/någon att ta ta tag i. Hon sover i eget rum (!!!). Härmar  oss mycket. Henke har filmat när det verkligen låter som att hon säger "Henke" när han säger "kan du säga Henke"... 2 gånger! Hon var ju ganska seg med att vilja sitta själv utan att tippa. Men från en sekund till en annan vände det och nu sitter hon mer än gärna. Och Henke trivs som fisken i vattnet hemma med Melissa.... Men jag saknar dom såklart då jag jobbar!!