Saras liv

Jag känner mig bitter. Avundsjuk på allt och inget. Jag vågar inte ens säga vad jag är så avundsjuk på för det är inte tillåtet. Och jag skulle bara få som svar att jag har det. Men det har jag inte. Det gör ont i hjärtat faktiskt.
Om jag ska byta ämne så saknar jag alla idolkvällar. Är det kanske de tre senaste veckorna vi inte kunnat "hänga på" som vanligt? Nästa helg kommer ju Carro hem, så jag hoppas det blir nåt kul då :D

Henke sover och jag sitter och fördriver tiden i brist på sömn... Jag kan inte somna... Jag läser lite bloggar och känner mig mer och mer avundsjuk på olika saker som egentligen kanske är strunt... Nu är jag tillbaka till denna avundsjuka. Känner ni er avundsjuka någon gång? Jag känner avundsjuka samtidigt som jag känner skuld just nu... Åh vad jag önskar jag hade det jag tänker på. Ni som har det tar nog för givet, men jag har nog aldrig någonsin haft det. Aldrig. Jag var på väg en gång, men det sprack. Dock vet jag att om fårhållandena kring detta problem hade varit annorlunda så hade det antagligen kunnat bli så... Om det inte vore för det här med avstånd. Avstånd är jobbigt. Men inget avstånd är väl för långt bort? Även det längsta avståndet kan bli det närmaste. Faktiskt. Det finns bara en och den håller jag jävligt kär. Men varför? varför varför varför?

Bank. Bank. Bank. Jag känner hjärtat slå samtidigt som trycket ökar. Varför?