1 Januari 2008
Så är det 1 januari 2008 då... Tänk vad tiden går snabbt. För två år sedan befann jag mig i Tranås. :) Remember it like yesterday! (A)
Jag och Johanna pratade idag om att det känns som att det är den 25:e juni mycket, mycket oftare än vad det är just den 1 januari. Märkligt. Men så är det. Men idag är det den 1:a januari 2008.
Nyårsafton spenderades hos Karin med Henke och alla vännerna. Det var en mysig kväll. Spelade spel, åt god mat, umgicks. Idag har jag jobbat. Har börjat plocka bort julen. Tycker allt är förbi, det mysigaste är innan jul. Har plockat bort alla tomtar och klätt av granen. Adventsstakarna får vara kvar en stund till. Det ni, då vet ni!
Nyss har Carro lämnat mig. :(( Det känns alltid så himla tomt då hon har varit här och åkt. (När jag vet att hon åker ända ner till Örebro) Är så korta stunder hon är här. Jag vill ju att det ska vara som förr. Att vi kan åka till varandra på FEM minuter, inte typ 11-16 timmar bort. Saknar dig!
De sista dagarna har jag tänkt mycket på hur avundsjuk jag blir på de som har sin mormor/farmor kvar i livet och har dem friska. Men som Johanna sa idag så ska man ju vara tacksam för det man har, och inte tänka på det man inte har. Jag är verkligen tacksam, men jag saknar mormor sååå mycket. Utan att jag behövde säga nåt så fick hon mig att må bättre då jag hade det så tungt. Och när allt var så bra så fick hon mig att verkligen känna det också. Jag kommer aldrig att glömma det ögonblicket då hon skulle ringa och berätta för mamma att hon blivit friskförklarad från cancern första gången. Då berättade hon det till mig först och jag blev så himla glad. Jag vet inte om jag kan säga att jag blivit så glad någon annan gång. Det var äkta glädje. Saknar så himla mycket! <3
Jag och Carro tittade i två fotoalbum som min farmor har gjort till mig förut. Det är bland det käraste jag har från farmor. Önskar hon var frisk och kunde förstå hur mycket hon betyder för mig. Det går inte att förstå för dem som inte har en anhörig som drabbats av Alzheimers. Många tror att demens är Alzheimers eller tvärtom, men det är så jävla mycket mer än så. Många säger att det är de anhörigas sjukdom och det kan jag säga att det verkligen är i vissa stadium. Idag har varit en dag att tänka tillbaka, på året som gått, men även på dem som betyder så mycket för mig. Även dem som inte finns kvar i livet idag. Dem finns ändå ständigt med mig, bevarat i mitt hjärta. Där kommer det alltid att finnas plats.
Men imorgon kommer min gullefarfar hit. <3 Och mamma och pappa också. Det värdesätter jag! Detta år ska jag bli mycket bättre på att umgås med mina nära och kära. Jag ska resa. Jag ska må bra! Jag ska tro på mig själv. Jag klarar allt, bara jag vill! Jag ska strunta i alla som inte vill mig det bästa, jag ska strunta i alla som på något sätt får mig att må sämre.
Nej, men oj vad deprimerande det här lät. Men det är inte så. Jag är verkligen så glad för allt jag har, att jag är jag och får ha mina vänner. Även allt jag fått vara med om, mina erfarenheter, att jag fått ha den tid jag fått med morfar, morbror och mormor, fast dem är döda nu. All tid jag fått spendera med farmor när hon var frisk, även den tid jag får nu, fastän det är som det är. Jag är så glad för alla mina vänner, för min familj, släkt. Så med detta vill jag tacka alla som gjort mitt år 2007 så bra, värdefullt och minnesvärt. TACK!
Jag och Johanna pratade idag om att det känns som att det är den 25:e juni mycket, mycket oftare än vad det är just den 1 januari. Märkligt. Men så är det. Men idag är det den 1:a januari 2008.
Nyårsafton spenderades hos Karin med Henke och alla vännerna. Det var en mysig kväll. Spelade spel, åt god mat, umgicks. Idag har jag jobbat. Har börjat plocka bort julen. Tycker allt är förbi, det mysigaste är innan jul. Har plockat bort alla tomtar och klätt av granen. Adventsstakarna får vara kvar en stund till. Det ni, då vet ni!
Nyss har Carro lämnat mig. :(( Det känns alltid så himla tomt då hon har varit här och åkt. (När jag vet att hon åker ända ner till Örebro) Är så korta stunder hon är här. Jag vill ju att det ska vara som förr. Att vi kan åka till varandra på FEM minuter, inte typ 11-16 timmar bort. Saknar dig!
De sista dagarna har jag tänkt mycket på hur avundsjuk jag blir på de som har sin mormor/farmor kvar i livet och har dem friska. Men som Johanna sa idag så ska man ju vara tacksam för det man har, och inte tänka på det man inte har. Jag är verkligen tacksam, men jag saknar mormor sååå mycket. Utan att jag behövde säga nåt så fick hon mig att må bättre då jag hade det så tungt. Och när allt var så bra så fick hon mig att verkligen känna det också. Jag kommer aldrig att glömma det ögonblicket då hon skulle ringa och berätta för mamma att hon blivit friskförklarad från cancern första gången. Då berättade hon det till mig först och jag blev så himla glad. Jag vet inte om jag kan säga att jag blivit så glad någon annan gång. Det var äkta glädje. Saknar så himla mycket! <3
Jag och Carro tittade i två fotoalbum som min farmor har gjort till mig förut. Det är bland det käraste jag har från farmor. Önskar hon var frisk och kunde förstå hur mycket hon betyder för mig. Det går inte att förstå för dem som inte har en anhörig som drabbats av Alzheimers. Många tror att demens är Alzheimers eller tvärtom, men det är så jävla mycket mer än så. Många säger att det är de anhörigas sjukdom och det kan jag säga att det verkligen är i vissa stadium. Idag har varit en dag att tänka tillbaka, på året som gått, men även på dem som betyder så mycket för mig. Även dem som inte finns kvar i livet idag. Dem finns ändå ständigt med mig, bevarat i mitt hjärta. Där kommer det alltid att finnas plats.
Men imorgon kommer min gullefarfar hit. <3 Och mamma och pappa också. Det värdesätter jag! Detta år ska jag bli mycket bättre på att umgås med mina nära och kära. Jag ska resa. Jag ska må bra! Jag ska tro på mig själv. Jag klarar allt, bara jag vill! Jag ska strunta i alla som inte vill mig det bästa, jag ska strunta i alla som på något sätt får mig att må sämre.
Nej, men oj vad deprimerande det här lät. Men det är inte så. Jag är verkligen så glad för allt jag har, att jag är jag och får ha mina vänner. Även allt jag fått vara med om, mina erfarenheter, att jag fått ha den tid jag fått med morfar, morbror och mormor, fast dem är döda nu. All tid jag fått spendera med farmor när hon var frisk, även den tid jag får nu, fastän det är som det är. Jag är så glad för alla mina vänner, för min familj, släkt. Så med detta vill jag tacka alla som gjort mitt år 2007 så bra, värdefullt och minnesvärt. TACK!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Älskar dig vännen! Kul att träffa dig, även om jag strulade lite. Värdesätter det högt att få träffa dig!
Trackback