Saras liv

Ja, äntligen fick jag träffa en riktigt bra läkare som förklarade precis vad det var för fel och hur jag ska kunna göra något åt det. (Det var den första läkaren jag hade när jag gick i femman) Men det kommer bli en jävligt lång väg. Frågan är om jag orkar det, men jag hoppas på det bästa. Äntligen verkar jag ha fått ett klart besked. Hoppas bara remissen kommer fram snabbt så jag får ta tag i det på en gång! Jobbigt bara att pendla till Piteå 2-3 gånger i veckan (innan jag flyttar, väl på plats så går det väl lite lättare)

Har just varit och intervjuat en på mitt jobb till mitt projektarbete. Åh, det är så hemskt. (Alzheimers alltså) Men det är skönt att prata med sådana som vet hur det är. Man kan inte veta hur det är att titta i sin farmors ögon och konstatera att hon är där, men ändå inte, om man inte varit med om det själv. Det är inte min farmors ögon jag tittar in i... Det är någon annans...

Och en liten påminnelse. Den som det berör fattar... Send me Johanna. ;)


Jag som "springer" på stranden. :p